Deltagarna i Den Gyllene Gripens 11:e Burnsafton för bröder av alla grader fick ett par skotska överraskningar.
En flödande skotsk specialitet samt en tavla från logebröderna i skotska Kilwinning och Tarbolton.
Vid borden surrade också en fråga. När kan det bli dags för ”The Lassies att delta?
I år hade arrangörerna av Brunsaftonen det väl förspänt. Dels fanns i år en oundgänglig resurs i form av nye brodern Hans-Erik Lundin som spelar skotsk säckpipa.
Kvällens ”hedergäst” haggish med ”neps an´tatties, dvs rotmos och potatismos.Foto:Peter Andersson.
Dels fanns det ett par överraskningar i bagaget.
Den Gyllene Cirkelns ordförande Johan Sowa inledde aftonen med en exposé över Johan Burns, den skotske nationalskalden till vars ära Burnsaftonen firas.
215-årig tradition
Seden att fira honom på hans födelsedag 25 januari började år 1802. Redan i slutet av 1700-talet hade dock Burns vänner hållit middagar samma dag eller nära den dag han föddes, 21 juli.
Burnsaftnarna är nu spridda i hela världen och försiggår i stort sett efter samma mönster.
Aftonen är i sig inget som i sig är knutet till Frimureriet utan firas rent allmänt men framförallt av många Burnsklubbar världen över.
Traditionsmiddag
Det har bildats en tradition för aftonen och enligt den skall det bl. a läsas en hyllning till den ”Odödlige” d.v.s. Robert Burns. Det skall skålas till hans minne och läsas dikter. Det skall även hållas tal till ”tjejerna” the Lassies och de skall svara med tal.
På matsedeln måste det stå haggis den skotska grynkorven eller vad det nu är i fårmage. Numera i plastmage.
”The Lassies”
Eftersom Robert Burns var frimurare och hyllade frimureriet i sin diktning kom dock Burnsaftonen att bli något som gärna firas i frimureriska kretsar vilket inneburit att ”the Lassies” lyst med sin frånvaro.
Sedan ett år tillbaka firas aftonen av Den Gyllene Cirkeln som en brödraträff med festmåltid öppen för alla bröder. Burnsaftonen hade också förlagts till en fredag 27 januari för att öka möjligheter för bröderna att delta.
I år var det ett 100-tal som deltog bl.a. en grupp bröder från Diorit i Västervik.
Johan Sowa fick som representant för logerna i Linköping ta emot ett porträtt av Robert Burns från skotska bröder i Kilwinning och Tarbolton.Foto:Peter Andersson.
De fick bl. a lyssna på Johan Sowa Den Gyllene Cirkelns ordförande, som talade om det skotska frimureriet.
Andreas Odhage talade om vilka ”vinkelräta lärdomar” man kan dra av Robert Burns diktning.
Skotsk Bellman?
Pär Oscarsson ledde en diskussion om vem Robert Burns egentligen var. Det fanns många förslag. Skottlands Bellman? En skotsk dåtida blandning mellan Hasse, Tage och Karl Gerhard?
Så blåste Hans-Erik Lundin upp säcken och bjöd på höglandstoner vid inmarschen till matsalen och den skotska bordsbönen ”Selkirk grace”. Burns sägs ha omedelbart ha levererat den vid ett besök hos earlen av Selkrik när denne bad honom ta upp en bordsbön.
Till Burnsaftonens läckerheter serverades Den Gyllene Cirkelns jubileumsöl.Foto:Peter Andersson.
Cirkelns jubileumsöl
Förrätten var den traditionella cook-a-leekie, en smakrik soppa på lök och kyckling. Och som dryck Den Gyllene Cirkelns jubileumsöl,framtaget till Cirkelns 20-årsjubileum. Ett mörkt och mustigt öl med kraftig karaktär.
I sedvanlig ordning ”spelades haggisen in” till säckpipa och ”avrättades” på traditionellt vis av Johan Sowa med vass kniv till orden från Hasse Alfredssons pricksäkra svenska översättning av Robert Burns ”Anförande till en haggis.”Under middagen fick deltagarna en överraskning i form av en flytande hälsning från Skottland.
Skotsk gåva flödade
De bröder från de anrika skotska logerna i Kilwinning och Tarbolton, vilka i maj förra året besökte Linköpingslogerna, hade samlat ihop till ett antal flaskor med ”Burnswhisky”. En whisky till hans ära och med hans porträtt på etiketten.
Bröderna i Kilwinning och Tarbolton hade sänt specialwhisky till Cirkelns Burnsafton.Foto Peter Andersson.
I enligt med de skotska brödernas önskemål läste undertecknad en nyöversatt svensk version av den dikt Robert Burns skrev, när han var övertygad om att han skulle tvingas lämna Skottland och sina bröder i logen Tarbolton S:t James 135 . Burns önskar i slutraden att man skall skåla för honom, vilket gjordes i Burns-whiskyn.
De skotska bröderna överlämnade också ett porträtt av Robert Burns avsedd att sättas upp på en plats i logelokalerna.
Efterrätten en sedvanligt ”logebakad”Tipsy Laird”. En mastig blandning av grädde vaniljkräm sockerkaka, jordgubbar banan whisky osv osv..
Broder Styrbjörn Enkel bjöd sedan i ”Immortal-talet” på en exposé över Burns liv och hans betydelse.
Brodern Jörgen Moldvik talade sedan till ”The Lassies” bl a om hur olika enkla frågeställningar kan tolkas beroende om de kommer från en man eller en kvinna.
Och för att påminna bröderna om att borsta tänderna, läste undertecknad upp en annan nyöversatt dikt av Burns om hur han önskade alla Skottlands fiender samma djävulska tandvärk han haft, och det i MINST tolv månader!
Men talet till the Lassies väckte ju frågor. Kan det bli s att Lassies i framtiden kan vara med.
– Det skulle ju vara oerhört trevligt, tyckte Michael Mac Laine ”commissioner” d.v.s. talesman i Skandinavien för den skotska klanen Maclaine of Lochbuie på ön Mull.
Iklädd kilt förstås med klanens eget mönster.
Han fick medhåll av brodern Ulf R Lindgren, som också saknade damernas sällskap.
Johan Sowa var nöjd med kvällen. Till skillnad från förra året hade maten räckt till alla och många tog omtag på haggisen och soppan.
– Och det blev ju en trevlig överraskning från våra skotska bröder.
Text:Håkan Wasén
Foto:Peter Andersson