Några av de bröder som följde med till stamhusresan fick minsann ”vara på vakt.”
Fyra av dem fick äran av att delta i ritualen och att eskortera gäster in i Stamhusets Johannessal. Alla fick också en synnerligt färgrik guidning av Ulf Lindgren som ”dirigerade oss” runt i Stamhuset.
Ulf Lindgren dirigerade oss med både ord och gester på en resa genom århundraden i Stamhuset.Foto:Håkan Wasén
Stamhusresan hade lockat nästan full buss. Det blev dock någon plats tom på grund av sjukdomsfall men den kom väl till pass eftersom broder Bengt Kvarnström med flera, sett till att koka kaffe och fixa mackor för en lite försenad frukost. Och kaffe och mackor måste ju även de få en ”sittplats” .
Resan gick via Norrköping med ett snabbstopp i Linköping i bra väder med vår duktige broder Ove Cramlöv bakom ratten.
Alla anlände i god tid för den visning av Stamhuset som lovats oss av brodern Ulf Lindgren.
Livfulle guiden Ulf Lindgren gav oss en färgrik visning av Stamhuset i både ord och gester. Foto:Håkan Wasén
En särskilt kunnig person ofta sedd och välkommen gäst i Linköping och en av dem som startade den historiska logen ”La Lumière” i Stockholm.
Stamhuset är beläget i det ”Bååtska palatset” enligt Ulf Lindgren ett av de få 1600-palats vars delar ändå är tämligen oförvanskade. Palatset byggdes av riksskattmästaren Seved Bååt 1662-69 efter rtiningar av Nicodemus Tessin d.ä.
Färgrik guidning
Ulf berättade livligt och färgrikt med både ord och gester om hur man på 1600-talet kört rakt in i Stamhusets vestibul ,som då var en yttre takförsedd entré, med häst och vagn för att kunna stiga ur oberörd av regn och rusk.
Ända sedan 1807 har S:t Jacobs sköld hängt med, sedan 1877 i det nya Stamhuset.Foto:Håkan Wasén
Numera är ”hållplatsen” en del av vestibulen men pelarna från utomhustiden står kvar.
Bååtska palatset var ett rejält skrytbygge på andra sidan av Strömmen då mitt emot det dåvarande kungliga slottet Tre Kronor.
Drottning Kristina ville nämligen att adeln skulle bygga stora palats och visa att Sverige var en stormakt.
Men stora palats blev med tiden omoderna. Skrytplatsen med utsikt mot Strömmen övertogs av Grand Hôtel 1872.
När vår Orden övertog palatset 1877 byggdes det till med längor för att man skulle få plats med alla aktiviteter. Innergården fick tak och flera våningar.
Vandring genom århundraden
-Det innebär att en vandring i huset är en vandring mellan olika århundraden, påpekade Ulf Lindgren och visade att det var sant.
Vi fick veta allt om det mysiga kungarummet och dess takmålning.Foto:Håkan Wasén
Vi vandrade understundom i 1600-tal, tog en paus i trevligt 1800-tal och svischade förbi 1700-tal.
Överallt minnen från även den tid då Orden hade sitt säte på Riddarholmen bland annat sköldar från de loger som försvann när hertig Carl 1799-1800 organiserade om och effektiviserade frimureriet i Sverige.
Det så kallade ”Kungarummet” med dess takmålning och stuckatur imponerade på besökarna. Likaså de dyrbarheter som fanns här och där.
Såg ni Hörberg?
Pehr Hörberg gömde sig i mörkret. Foto:Håkan Wasén
Men det var nog få som noterade att ett par mycket mörka oljemålningar på vägen in till kungarummet liknade ett par i Linköping målade av altartavlekonstnären ,tillika spelmannen Pehr Hörberg, som en gång bodde i Linköping och även målat för logerna där.
I serien onyttigt men roligt vetande undfägnades vi av historien bakom alla pelare som finns i huset och vilka inte var pelare, utan enbart avsedda att dölja att hela den överbyggda innergårdens alla våningar vilar på ett järnskelett a la Eifeltornet.
Varifrån kom sfinxerna i den magnifika riddarsalen? Foto:Håkan Wasén
Så småningom mynnade vår vandring ut i Johannessalen och den fantastiska Riddarsalen.
Även där underhölls vi av ”onyttigt men roligt vetande” angående bland annat vissa sittplatsers bredd och annat.
Vi hade alla anmält oss för deltagande i den tämligen nya Johanneslogen Adolf Fredriks 19:e högtidsdag.
För bl a vår lärlingebroder André Medborg blev högtidsdagen en oväntat spännande upplevelse.
Oväntad vaktupplevelse
– När jag stod där vid dörren, kom man fram till mig och några av mina bröder och sade att ”Ni måste delta i vakten”.
Och så blev det. Fyra lärlinge och medbröder, André Medborg, Åke Nyberg,Lennart Thorell och Per Rondahl, blev utvalda att eskortera gäster och att delta i ritualen.
– Det var en fin upplevelse och att få vara med om det i Stamhuset, det hade vi ju inte väntat oss,sade André.
Östgötskt mötte Stockholmskt. Fr v Bengt Orhall, förutvarande ordförande mästare Adolf Fredrik, Bengt Falk ,förutvarande provinsialmästare I Svea, Lars Norén, ordförande i Oscar Fredrik Norrköping, Jan Resby OM i Adolf Fredrik och Gerhard Wennerström OM i S:t Jacob. Foto:Håkan Wasén
Men våra bröder skötte sig minutiöst och man såg faktiskt det i ansiktet på S:t Jacobs ordförande mästare Gerhard Wennerström där han satt nöjd i logen.
Vi fick också höra Adolf Fredriks avgående ordförande mästare Jan Resbys sista tal som OM där han betonade vikten av att aldrig lämna en ny broder utanför och att föra den frimureriska traditionen vidare till nya generationer.
Ballongbröder och ämbetsmannakollegor mötte ballongbroder och ämbetsmannakollega. Lars Ekstedt tv och th John Grubbström båda ämbetsmän i Adolf Fredrik mötte och Håkan Wasén i mitten har svävat i lufthavet många timmar tillsammans i olika ballonger. Foto:Yngve Jansson
Ballongpiloter
Så följde sedan mingel med stockholmsbröderna som för artikelförfattaren fick en oväntad vändning.
För si bland logens nya ämbetsmän fanns två gamla ballongpilotkollegor med vilka man nöjesflugit och tävlat under 30 år.
John Grubbström och Lars Ekstedt som både funnit att frimureriet passat dem. Så Adolf Fredrik kan ståta med att ha den högsta andelen ballongpiloter i Sverige.
Ulf Lindgren fick present av Gerhard Wennerström.Foto:Håkan Wasén
Så åts det, talades och dracks det innan vi alla färdades hemåt, drygt en timme försenade men tryggt körda av ”en man vid namn Ove”.
-Det var en utmärkt resa och mycket intressant att se, summerade medbrodern Daniel Jonsson.
-Nästa gång jag åker till stamhuset skall jag försöka gå på en med reception.
Resan avslutades med en applåd för Yngve Jansson som organiserat resan till alla bröders belåtenhet.
Text och foto: Håkan Wasén
–