En gammal klassiker, Land of hope glory, men med ny text som hyllade gemenskapen över gränserna mellan Norge och Sverige, blev en av höjdpunkterna vid Norgebesöket hos S:t Jacob i Linköping 5-7 maj.
S:t Jacob har ett mångårigt utbyte av kontakter med Johanneslogen ”S:t Michael til det lysende kors” från Linköpings vänort Tönsberg . Efter en lång resa ankom våra gäster på fredagseftermiddagen till Linköping och mottogs där av några i programkommittén. Somliga av gästerna ville checka in på hotellet, men de flesta ville få vägvisning till Stora Torget, för att där känna av stadens atmosfär och släcka törsten med det som där stod till buds. Senare på kvällen intogs en arbetsmåltid. Vi fick tillfälle att närmare bekanta oss med våra norska gäster och känna av hur” koseligt” det vara att umgås med varandra.
En efter en drog sig gästerna till hotellet för en välbehövlig vila.
På lördagen stod först en stadsrundtur på programmet. En av kommunens guider, Ann-Christine Söderlund, informerade oss om stadens historia, dess utveckling och framtid på ett fantastiskt sätt. Dessutom visade Ann-Christine prov på sina goda poetiska kunskaper. Även vi Linköpingsbor som var med i bussen fick lära oss något nytt om vår stad. I anslutning till avstickare till Bergs slussar citerades några strofer ur Östgötasången bl. a ”Minst hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt längs insjöstrand där glittervågor skölja”. Turen avslutades med en lunch på Värdshuset i Gamla Linköping. Flera av gästerna passade på att köpa med en souvenir hem till Norge.
Gästerna fick senare ett pampigt mottagande vid ankomsten till logehuset.
En uniformerad logevärd hade dagen till ära rullat ut den röda mattan och välkomnade bröderna och de festklädda damerna vid porten. För bröderna var det loge med reception i grad I. Damerna fick då under ledning av Lena Norin-Selhag prova på flera olika typer av ost. För att norskorna skulle känna sig något hemmastadda i det rikliga utbudet fanns även den norska osten hertig med på menyn. Som avslutning på besöket intogs en festmåltid med underhållning.
De som trodde att de skulle få nöjet att sitta med samma dam hela kvällen misstog sig gruvligen. Herrarna fick två gånger order om att ta med sig glas och servett och flytta till nästa bord där en ny bordsdam satt trånande och frågande sig ”Vem blir det nu som jag ska få nöjet(?) att sitta bredvid.”
Vid avslutningen av middagen sjöng vi alla stående Edward Elgars Land of hope and glory med en nyskriven text med anknytning till utbytet mellan logerna och gemenskapen över gränsen. Vi gjorde ett tappert försök att uppnå den stämning som finns i Royal Albert Hall. Taket lyfte sig inte denna gången men vi får se hur det går nästa gång våra norska vänner kommer på besök.
Text: Yngve Jansson