En måltidsloge kan bli en mäktig loge.
-Jag har under mina 19 år i frimureriet inte varit med om något liknande ,sade Den Gyllene Gripens ordförande mästare Torbjörn Boström, sedan 76 bröder satt sig ned för måltidsloge i Linköping 4 oktober.
Måltidslogen förekommer bara en gång per år och i år var den extra kryddad av priorer.
Varje fördelning har en ansvarig prior och nästan alla alla hade samlats i Linköping för att tillsammans med Ordens högste prelat, Leif Norrgård, diskutera bl. a talmännens uppgifter och talmanstals innehåll.
På kvällen deltog alla i måltidslogen med efterföljande föredrag av Leif Norrgård.
Prioritetsordning
Man kan nog säga att intåget i logen denna kväll skedde efter viss prioritetsordning.
Torbjörn Boström förklarade att han under 19 år som frimurare inte varit med om något liknande som kvällens loge.
-Måltidslogen är unik och jag hoppas att de bröder som varit med ikväll berättar för andra bröder hur fint det är att gå på måltidsloge. Det är något av det finaste vi har.
-Att vi sedan har härliga gäster här, Ordens högste prelat och priorerna från de olika fördelningarna, gör inte saken sämre.
Priorer på vift
Temat för kvällens föredrag av Leif Norrgård var ”Priorerna på vift-varför just dessa?”
Leif Norrgård berörde i sitt föredrag en av de frågor som ofta dyker upp och diskuteras. Att det svenska frimureriet vilar på kristen grund och hur det begreppet kan definieras. Han talade också om att en av hans arbetsuppgifter, som Ordens högste prelat, kan vara att i tveksamma fall avgöra om den kristna grund, som åberopas av en sökande, är tillfyllest.
Förvånande symbol
Han berättade också om en av de symboler som kan väcka förvåning när den dyker upp i fjärde och femte graden eftersom den verkar främmande.
Men efter hans förklaring stod symbolen i ett helt annat ljus för de närvarande.
Hans anförande präglades också av allvar eftersom han varnade för att det finns krafter vars mål är att infiltrera frimureriet till skada för Orden.
Logens avslutning blev en upplevelse eftersom antalet bröder var så många att de fyllde alla frimurarmatsalens fyra väggar.
Text och foto:Håkan Wasén.