Österbotten stod i sin fagraste höstskrud när nio ämbetsmän från Östgöta Provinsialloge besökte Vasa och Österbottens Stewardsloge den 20 oktober. Det blev en resa som gav mersmak.
Varje år brukar Östgöta Provinsialloge arrangera en resa för ämbetsmän och ordförande mästare inom fördelningen , i mån av plats också för tidigare ämbetsmän. De som har tid, lust och råd följer med. Den här gången styrdes kosan mot öster, över Ålands hav till Åbo och därefter med hyrbil 30 mil rakt norrut till Vasa.
De nio resenärerna fick snart den allmänna bilden av Finland som ett skogrikt land bekräftad. Färden gick på den näst intill spikraka och glest trafikerade E8 genom barrskog, för årstiden tryfferad med färgsprakande björkar och aspar. Så småningom blev landskapet öppnare och på vägskyltarna syntes allt oftare svenska namn. I Österbotten står svenskan fortfarande stark och de flesta av dess invånare är tvåspråkiga. Det finns till och med kommuner som är helt svenskspråkiga. Bland annat Närpes, där det talas en svenska som av språkforskarna anses vara den som är närmast besläktad med fornsvenskan.
I Vasa togs ÖPL-arna emot av Björn West, ordförande mästare i Österbottens Stewardslog. Under några timmar visade han runt i staden och berättade om dess intressanta historia.
Rundturen startade i just Korsholm, som ligger i Gamla Vasa sju kilometer från dagens moderna stad. Det finns två skäl till att staden flyttades. Dels förstördes Vasa på grund av en förödande brand år 1852, dels hade landhöjningen då för länge sedan gjort att staden förlorat kontakten med Bottenviken. I den här delen av Norden höjer sig landet med nästan 1 meter per århundrade. Den ursprungliga handelsplatsen, som hette Mustasaari, anlades här på 1300-talet längst in en havsvik. Till skydd för platsen byggdes också Korsholms slott som under 1400-talet var centrum för Korsholms län – som milt sagt var vidsträckt och omfattade både de östra och västra sidorna av Bottenviken.
Karl IX gav platsen stadsprivilegier 1606 och några år senare ändrades namnet till Vasa efter den regerande kungaätten i Sverige. Av Korsholms slott återstår idag bara en kulle som kallas Korsholms vallar. Där finns ett monument som stått förlaga till S:t Johanneslogen Korsholms vapen.
Björn West berättade att frimureriet i Österbotten räknar sina anor till 1932 då Brödraföreningen Korsholm bildades.
– Under tsartiden 1809–1918 var all frimurerisk verksamhet i Finland förbjuden. Redan under halvan av 1700-talet hade det funnits frimurarloger i både Helsingfors och Åbo. I Österbotten bidrog säkerligen bidrog de nära kontakterna med Sverige till att hålla intresset för frimureriet levande. Sedan Finland åter blivit ett fritt land efter första världskriget började man sondera för att få till stånd en frimurarförening i Vasa.
Sedan dess har den frimureriska verksamheten i Österbotten utvecklats. Städerna Vasa och Jakobstad, tio mil norröver, bildar tillsammans två noder i en frimurerisk helhet.
I Vasa finns sedan 2003 Österbottens Stewardsloge som genomför receptioner i graderna VII och VIII samt instruktionsloger i graderna IX och X. Här finns också S:t Johanneslogen Korsholm. I Jakobstad finns S:t Johanneslogen S:t Peder samt S:t Andreaslogen Henrik Tavast.
– Det innebär att Vasabröder får åka till Jakobstad för att recipiera i Andreasskedet och Jakobstadsbröder kommer hit till oss för de båda första kapitelgraderna. Men för att recipiera i de båda högsta kapitelgraderna är det Stor Capitlet i Helsingfors som gäller, berättade Björn West.
Frimurarna i Vasa förvärvade i början av 2000-talet en egen fastighet i stadens centrum. Med betydande insatser av egna bröder stod de nya logelokalerna klara till invigningen av den nya stewardslogen år 2003.
– Vi är väldigt nöjda med hur det blev, sade SJL Korsholms ordförande mästare Christer Lewis när han tillsammans med Björn West, guidade runt i frimurarhuset. Vi brukar oftast vara ett fyrtiotal bröder vid logerna och lokalerna är helt tillfyllest för vår verksamhet.
Det kunde också de nio ÖPL-bröderna konstatera under kvällens loge som genomfördes i grad VII med tre recipienter.
– En väl genomförd loge med en mycket varm och personlig atmosfär. Och den efterföljande brödramåltiden blev precis så trivsam som vi hade förväntat oss, summerade arrangören av resan, Jan Grenerfors.
De tillresta bröderna hade blivit bordsplacerade med Österbottningar på ömse sidor om sig, vilket starkt bidrog till att utbytet av erfarenheter blev livligt och stämningen hög.
Göran Laurelii tackade Björn West för det gästfria sätt som gästerna tagits emot på och överlämnade en minnesgåva i form av en mässingsljusstake. Han uttryckte också en förhoppning om att ÖPL ska kunna återgälda besöket och bjöd Vasabröderna att komma till Linköping vid tillfälle.
Återfärden mot Åbo inleddes dagen därpå med ett besök vid den geologiskt mycket intressanta Söderfjärden, strax söder om Vasa. Där finns de tydliga spåren av ett meteoritnedslag för 520 miljoner år. Under den långa tid som förflutit sedan dess har kratern fyllts med sandsten och är idag en helt plan cirkelformad yta med sex kilometers diameter. Den var länge en våtmark men är idag dikad och uppodlad.
Söderfjärden är en unik plats på jorden genom sin cirkelrunda form och genom att den än idag är så framträdande i landskapet. Bäst framgår detta förstås från luften, men även att stå i mitten av den plana ytan med kraterranden vid horisonten är en upplevelse.
– Jag blev mycket glad när en vänlig dam i en butik hjälpte mig att hitta det
Det behöver knappast tilläggas att det var nio mycket nöjda bröder som steg av färjan i Värtahamnen en tidig söndagsmorgon efter tre upplevelserika dagar i vårt östra broderland.
– Mycket berikande, var resenärernas allmänna uppfattning – tillsammans med förhoppningar om lika intressanta resmål till kommande år.
Text och foto: Lars Klingström