Det blev en varm kväll både fysiskt och känslomässigt när den 26:e ordförande mästaren i Den Gyllene Gripen i Linköping, Magnus Thorén, installerade sig.
En absolut fullsatt logelokal och de tända ljusen gjorde att man fick ta en liten paus för inhämtning av frisk luft innan logen kunde avslutas.
Logens förre OM Torbjörn Boström hade gjort sitt sista pass veckan före och nu var det Magnus Thorén som skulle föra klubban.
Installationen hade lockat så många bröder att lokalen var helt fullsatt. Blad gästerna fanns bl a Ordens förutvarande Stormästare Anders Fahlman, ÖPL:s provinsialmästare Peter Granstam och bröder ända från Danmark.
En kär besökarskara var också flera bröder från ”Den rasslande kedjan”, mc-åkande frimurarbröder, som ville vara med då mc-kollegan Thorén uppsteg i ordförandestolen.
En annan ”gäst” som var närvarande var ”sången” i form av Reine Eriksson som sjöng Händel till ackompanjemang av Jörgen Ralphsson.
Likaså brodern Sune Jacobson från Gotland som Magnus Thorén skulle komma att berätta om i sitt tal.
Han började med att tacka de ämbetsmän som gett honom förtroendet att bli ny OM och även, provinsialmästaren Peter Granstam för att denne föreslagit honom för Ordens Stormästare.
Ett stort tack riktades också till Torbjörn Boström som efter sex år som OM för Den Gyllene Gripen nu går vidare till ett andra uppdrag inom Östgöta provinsialloge.
Det var på sångens vingar Magnus Thorén flög in i frimureriet, det framgick klart av hans tal
Vid sidan av arbetet som ordningspolis på Gotland sjöng han i två sångkörer.
-En morgon 1986, då jag satt och avrapporterade i ett skrivrum på polisstationen i Visby, kom min kommissarie in i rummet.
-Han stängde dörren och satte sig på skrivbordet bredvid mig. Jag hann fundera på vad jag nu hade gjort för dumt, hade jag behandlat någon illa eller hade jag glömt något viktigt?
– Då sade kommissarien till mig ”har du fundere på å bli frimurere då”, och jag svarade direkt: ”ja”. Kommissarien sade ”brra, då orner vi dä” varefter han lämnade rummet. Och så blev det.
Det jag har tänkt mycket på under åren är vad det var som gjorde att jag noterade mina två sångarvänner och att de var frimurare.
De berättade aldrig någonting om frimureriet för mig, jag bara hörde talas om att de var frimurare. Tubbade de mig? Nej, absolut inte, de försökte inte påverka mig överhuvudtaget.
Vad var det då som påverkade mig så positivt, var det något särskilt de gjorde? Nej, det var bara sättet de förhöll sig till mig och till andra körkamrater, den moral som jag uppfattade att de hade. Detta påverkade mig så starkt att jag bara visste att jag ville bli frimurare som dem.
Och i sedermera, 1989, styrdes kosan tillsammans med två andra gotlandsbröder till Linköping för vandringen i andreasgraderna. Bland dem var ”mycket gode , käre vännen och kollegan” Sune Jacobson, som kommit till installationslogen.
Magnus Thorén gjorde klart att han kommer att ha ett tydligt mål som OM i den Gyllene Gripen. Att den kunskap och personliga utveckling bröderna får som frimurare skall till nytta även utanför logerummen.
– Det som känns minst lika viktigt för mig är hur vi är utanför detta hus. Hur vi är mot våra familjer, våra vänner, arbetskamrater, ja mot människor vi möter. Jag menar inte att vårt mål skall vara att vara bättre än andra människor, men att vi hela skall tiden skall arbeta på att bli bättre människor än vi var tidigare. Då tror jag att det kommer att märkas då vi umgås med och träffar människor även utanför detta hus.
Om vi är präktiga och uppför oss väl inne i vårt frimurarhus men uppvisar något annat ute i den allmänna världen, då känner jag att frimureriet faller ganska platt.
Att jobba på att laga revorna i våra hjärtan och att försök använda de verktyg som vårt fantastiska frimureri ger oss i vårt logearbete även i den allmänna världen.
Mitt mål med mitt frimureriska arbete är att jag skall klara av att reflektera över mina frimureriska upplevelser och på detta sätt bli ett bättre jag och att detta skall märkas i mitt logearbete, i min nya roll som ordförande mästare, men inte minst utanför vårt logehus.
Så fortsatte logen till dess blev nödvändigt av flera skäl att ta en paus för bröderna och insupa lite frisk luft.
Middagen blev en trevlig tillställning i en nästan fullsatt matsal med många tal och mängder av gratulationer.
Det syntes att Magnus Thorén tyckte om att bli hyllad av sina mc-åkande kollegor med ett speciellt utformat glasfat.
Men den varmaste tackkramen fick dock broder Sune Jacobson från Gotland.
En gammal kollega och tillika en av de tre med vilken har gjorde resan till Linköping den där dagen 1989.
Magnus Thoréns presentbord blev snart ganska fullt.
Men även Torbjörn Boström hyllades för sin insats och fick ta emot Den Gyllene Gripens förtjänsttecken.
Och då passade han på att genomföra en liten kupp.
– Jag har ju slutat som OM men jag har en sak att göra, sade han
Broder Ole Johansen fick Den Gyllene Gripens förtjänsttecken redan för sex år sedan men det har inte funnits tillfälle att dela ut den men ikväll finns det..
Och så fick Ole äntligen sitt förtjänsttecken.
Text och foto: Håkan Wasén