Sol, poesi och nostalgi i södra Östergötland blev temat för 2018 års frimureriska klassikerrally. Ett rally som fick ett oväntat slut för Fyrans redaktör och där även rallyspöket dök upp igen.
Det är något alldeles speciellt med ”Det frimureriska klassikerrallyt” som varje år körs för att samla in pengar till frimurarlamm. Kramdjur som ges till barn som extra tröst inför sövning i samband med operation på Universitetssjukhuset i Linköping.
Rallyt kördes första gången 2012 efter ett initiativ av bröderna Herman Kihlstedt, Lars Christofferson och undertecknad.
Den framlidne ordförande mästaren Åke Suneson och hans co-driver Jan-Erik Cardell tog den första inteckningen i det ständigt rullande priset, en modell av en tysk Horch från 1930-talet. Teamet minns än idag för den blåa röken från Saab 93:an och teamets pepitarutiga bilhjälmar.
2013 delades priset på tre, Christer Grönwall, Lars Christofferson och undertecknad, men det var ett undantag. 2014 vann Sofia och Stefan Westerberg och 2015 Herman och Anne-Marie Kilhstedt.
Sedan dess har priset körts hem av Thord Söderlund 2016 och 2017 av Claes-Göran Strömberg och broder Torgny Söderberg, båda visitatorer.
I alla år har rallyt dragit solsken och fint väder till sig men också ett osynligt spöke som haft en förmåga att sätta käppar i hjulet för åtminstone någon. Lager har skurit, rotorer har gått i bitar och förgasare har tröttnat på att fungera.
Han mötte Torgny Söderberg redan vid ankomsten till Linköping, och utlöste ett ångmoln under huven på dennes MG.
Tack vare frikostigt och broderligt lån av Thord Söderlund kunde dock arrangörsteamet köra vidare i Thords fina Audi i originalskick.
Årets arrangörer följde, liksom alla föregångare, en av rallyts oskrivna regler till punkt och pricka.
Det skall vara fika och trevlig samvaro före starten. Så lacken blänkte och kromet blixtrade på 20-talet klassiker, cabbar och sportbilar utanför Lilla Aska gård.
Störst: Johnny Jonssons magnifika jänkare. en Dodge Coronado från 1958 med damer i tidsenlig klädsel.
Minst: Göran De Geers och Mats Rehnströms nätta Fiat 500 cabbar
Vanligast: Faktiskt Jaguar genom tre Jaggor från olika generationer MK 2 från 1962, Lars Austrins 420 g från 1968 och gästande Peter Tillgren, från Jaguarklubben i sin F-type 2013.
Ovanligast: Christer Lindfors Maserati Bi-turbo och äldst Herman Kihlstedts Ford Tudor från 1930 följd av Anders Gustafssons PV 544 från 1958.
Efter morgonkaffe och fika bar det åstad. Vid starten fick alla se om de kunde stanna med vänster framhjul exakt på en papptallrik på vägen. Tre ekipage spikade med 0 cm. Så körde alla mot Stafsäter för bl. a glassätning.
Någonstans vid Ånväga låg en ”orm” på vägen. ”Nää”, en brusten fläktrem, muttrade undertecknad.
Jovisst ”ormen”var en fläktrem från Christer och Kicki Lindfors Maserati.
Har någon av damerna en strumpbyxa över (går att använda som provisorisk fläktrem, sägs det)? Nej, det fanns inte.
Christer mekade och pusslade och pannor lades i djupa veck. ”Hvar gifves” en fläktrem till en Maserati en helgdag? Hade du velat köpa mjölk eller mat hade du fått tag på det på macken men inte fläktrem, hördes en av bröderna muttra.
Men mottot för det frimureriska klassikerrallyt är inte enbart ”Varen vaksamme”. Det är också barmhärtighet. Så Maserati-teamet fick istället köra rallyt i baksits i en av Jaggorna.
Redan i Stafsäter hade arrangörerna ställt en av många kluriga frågor i rallyt. Vad stod på de silos som fanns vid gården. Rätta svaret var ju ”Ingenting”. Rallyt rullade vidare förbi Västerby genom Brokind (Vilken tid har affären där öppet?) ut på 34:an och till vänster vid Hamra och gamla vägen längst Järnlunden och sedan ut mot Tjärstads kyrka för att besöka förre akademiledamoten Torgny Lindgrens grav.
Där berättade Claes-Göran Strömberg om författaren och dennes liv.
Alla visste vad som odlades vid vägen mot Hägerstad (gurka) men hur många såg att det gjordes reklam för BP strax före Björkfors? BP macken blev nästa stopp för en djupdykning i 50-talsnostalgi.
Där berättade Siewert Jonsson om mackens historia och visade de oljefat som man förr fick olja i (Jo det skulle vara tre stycken). Sista etappen gick till Rimforsa strand där buffén stod och väntade på bordet. Som ”efterrätt ”serverades de 21 frågorna på saker och ting längst vägen.
Pannor lades i djupa veck. Var fanns nu skylten med Hjorten? Och vilket djur var skyltat vid Ånväga)? Och som extra fråga lite ”gem-manipulation”. Hur många gem fanns i burken?
Prisutdelningen blev lite av en chock för undertecknad, som redan börjat famla efter kameran för att ta bild på vinnaren sedan arrangörerna talat om att det fanns flera deltagare med 12 rätt varav en hade nästan rätt på antalet gem.
– Men det finns en som har 14 rätt, sade Claes-Göran Strömberg.
-Mannen som alltid är sen !
Så istället för att stå bakom kameran fick undertecknad ställa sig på andra sidan. Detta tack vare co-drivern Ing-Marie som, i egenskap av f.d. banktjänsteman, nogsamt noterat siffror som jag inte tänkt på. Med en rallyvinst följer ansvaret för att arrangera nästa års rally. Så nu laddas redan för nästa års rally. Kanske det kan bli ännu en tidsresa?
Årets specialpris ”Daimlergrillen” gick till Christer och Kicki Lindfors som inte gav upp trots den brustna fläktremmen och kämpade sig till en bra plats.
Hem kom de också men med vetskapen om att ”fläkten är värst!”
Text och foto: Håkan Wasén