Det blev precis så högtidligt och trivsamt som det brukar vara på en installationsloge när Magnus Sundström den 19 mars tog över rollen som ordförande mästare efter Lars Norén i Johanneslogen Oscar Fredrik i Norrköping.
– Det är med stor glädje jag axlar det här ämbetet, sade Magnus i sitt installationstal. Framför allt känner jag stor tacksamhet över det förtroende jag fått från logens ämbetsmän och bröder.
Magnus har varit frimurare sedan 2003. Vägen till ordförandeposten har gått via ”klubben”, (som sköter det lekamliga under logekvällarna) och vidare via sekretariatet. Därefter i omgångar som andre bevakande broder och en kortare period som deputerad mästare.
– Om jag fått frågan om att bli ordförande mästare för ett år sedan så hade jag haft svårt att acceptera uppdraget. Det hade helt enkelt inte gått att kombinera med mitt jobb som det då såg ut. Men sedan dess har mina arbetsuppgifter gradvis förändrats. Jag reser inte i samma utsträckning som tidigare och har fått mer tid för både min fru och mina två barn (10 och 14 år gamla) – och för frimureriet. Så när jag strax innan jul fick frågan av provinsialmästaren, Magnus Engström, var det ganska lätt att svara ja. Speciellt som jag också fick så många uppmuntrande kommentarer från andra bröder sedan det blivit känt att jag kunde vara ett alternativ.
Magnus anser att frimureriet är lika relevant idag som det var för nästan 300 år sedan då det på 1730-talet infördes i Sverige.
– Jag skulle säga att det egentligen är ännu relevantare i dagens samhälle. I arbetslivet är tempot högt och utvecklingen går mot allt högre krav på prestation och förändringsbenägenhet. Baksidorna visar sig tydligt i form av växande problem med stress och utbrändhet.
– För mig har frimureriet fungerat som något av en säkerhetsventil. När jag kommer till logen kopplar jag bort kraven i den allmänna världen och kan istället fokusera på samtal och gemenskap med bröder. Inte minst ger det möjlighet till reflektion och eftertanke, något som man i vardagen sällan får tid och ro för. Man tar del av en ritual, som trots att den i princip varit oförändrad i århundraden ändå har något att säga mig idag.
Magnus känner att han tar över en mycket välskött loge som efter att ha haft ekonomiska problem för tiotalet år sedan nu kommit på fötter.
– Lars Norén har varit en mycket omtyckt och inspirerande ordförande mästare. Vad jag framförallt gläds åt är det engagemang som våra Johannesbröder lägger i dagen, säger han. Johannesbänkarna brukar vara välfyllda under logekvällarna och intresset för utbildning och förkovran är stort.
– Det handlar nu om att slå vakt om detta – och om den goda anda som under lång tid präglat enheterna i Norrköping. Begreppet ”det leende norrköpingsfrimureriet” som myntades för ett halvt sekel sedan förpliktigar. Mitt mål är att tillsammans med Oscar Fredriks duktiga ämbetsmän och övriga bröder fortsätta på den inslagna vägen.
I den allmänna världen är Magnus chef för Sjöfartsverkets forsknings- och innovationsenhet i Norrköping. Där har han under flera år lett ett stort projekt med syfte att med flygtrafikledning som förebild effektivisera sjöfarten.
– Sjöfart är en traditionsbunden bransch som har stora behov av utveckling. Det här är ett svenskt initiativ som enkelt uttryckt handlar om att införa trafikledning till sjöss. Att alla parter ska ha tillgång till samma information om det aktuella läget: Hamnarna, lotsarna, bogserbåtarna och fartygen. Det är ganska självklart egentligen, men något sådant här system har hittills inte funnits och det har tagits emot mycket positivt av användarna.
Förutom att leda logearbetet i Johanneslogen Oscar Fredrik väntar också andra uppgifter att ta itu med för Magnus.
– Vårt nuvarande hyreskontrakt går ut om några år. Tillsammans med brödraföreningen S:t Olof har vi inom frimurarsamfälligheten i Norrköping påbörjat arbetet att säkra lokalerna för framtiden. Lika viktigt är att arbeta med medlemsvården: Att hitta rätt sökanden till logen men också att skapa förutsättningar för de redan befintliga bröderna att vidareutveckla sig. En stark och engagerad brödrakedja är den bästa garanten för att vår idag 161-åriga verksamhet i Norrköping både kan fortleva och utvecklas.
Text: Lars Klingström