Ingen broder skall stå ensam! Vare sig han är ny eller en passiv broder som av olika orsaker inte kommer på loge.
Svenska Frimurare Ordens nye Stormästare Christer Perssons valspråk är ”Brödernas väl”.
Det var också hans budskap, när han för första gången kom till Linköping i egenskap av Stormästare.
Fyran kom naturligtvis till logen i grad 1 i S:t Jakob som Stormästaren bevistade. Fyran hann även få en pratstund både före och efter.
Det var en ledig och avspänd Stormästare som slog sig ned vid ett av borden i matsalen.
Den första frågan han fick var hur hans valspråk, ”Brödernas väl”, skulle omsättas i praktiken.
– Jag tycker att den senaste tiden har det genomförts ett utmärkt arbete med bland annat prydnadsförordningen, hårda värden som ritualer OAL omorganisation, sade han.
– Nu är det på plats och nu har turen kommit till att fokusera på brödernas väl för att trygga tillväxten.
‑Problemet är inte egentligen rekryteringen utan att behålla våra bröder. Därför är omsorgen om bröderna jätteviktig.
Hur kan valspråket omsättas i praktiken?
-Genom att se till att bröderna vid första återbesöket blir väl omhändertagna!
En broder får aldrig stå ensam!
Ser man en ensam broder så skall en ämbetsman gå fram och börja ett samtal med honom!
Vi måste också arbeta med att söka upp våra saknade bröder. Det är ju många som är passiva. Vi behöver ringa och kontakta dem och få dem aktiva igen. Det kan ju finnas många anledningar att de inte kommer som sjukdom eller annat. Och det här kan vara ett arbete för Caritas.
Vad gör man med de som passerar åldersgränsen (75 år) och inte längre kan vara ämbetsmän?
– Att ändra på den gränsen tycker jag inte är aktuellt.
En av de sakerna vi skall jobba med är att se till att de nya bröderna får en uppgift. Skulle vi höja gränsen till 80 t ex då blir det svårare att få in nya bröder som ämbetsmän.
Så många mästarebröder som möjligt, både i Johannes och Andreas graderna skall ges möjligheter att bli ämbetsmän för då blir de flitiga besökare.
Och är man ämbetsman kommer man in i arbete och gemenskap på annat sätt.
Det finns också uppgifter för äldre bröder t ex Caritas eller att vara amanuens.
Är det något du kan tänka dig att ändra på?
-Inte ändra på men kanske att utveckla och lägga till.
Och då vill jag titta på Caritasgrupperna hur vi kan höja deras status på det viktiga arbete de utför.
Och lite andra saker som faller inom begreppet brödernas väl. Vi skall titta på aktiviteter och inslag som fokuserar just på brödernas väl. Jag har funderingar på detta.
Hur kändes det att bli vald till stormästare?
-Det är mycket stort ansvar man tar på sig och naturligtvis en stor glädje. Det är ju väldigt få förunnat att få detta uppdrag. Det är ju roligt att komma ut och träffa bröderna som här i Linköping. Det är det stora utbytet. Sedan kommer det naturligtvis andra problem och utmaningar. Men jag har ju en väldigt bra uppbackning från Ordens presidium, direktorierna, provinsialmästarna och kansliet.
Ordens styrning är ju en robust organisation som tuffar på.
Vad har varit din huvudsakliga sysselsättning och vilka intressen har du?
-Jag har arbetat som bankman i hela mitt liv och slutade mitt yrkesliv som kontorschef i Höganäs.
Och jag har alltid tyckt om att leda människor och det har jag kunnat utveckla i scoutrörelsen där jag haft uppdrag på alla nivåer i sisådär 30 ‑40 år.
Är det någon skillnad på scouter och frimurare?
-Egentligen inte. När man leder människor på en arbetsplats kan man kräva något.
Ideella ledare får man leda på annat sätt. Men att leda ungdomar är en speciell konst för där måste man vara sig själv. Dem kan man inte lura och det arbetet har varit berikande.
Vad har du för förväntningar i Linköping?
‑Jag har ju redan varit i min gamla fördelning Kristianstad, vilken jag känner väl som tidigare provinsialmästare.
Jag vet att ni har nya utmaningar i Östgöta. Nu har ju ett jätteengagemang i detta hus som kräver mycket energi av ledarna här. Magnus( Engström) har ju samlat många goda krafter som är professionella bl a inom fastighetsförvaltning och det känns ju bra. Min uppfattning är, efter den genomgång vi haft, att nu har det landat i trygga händer. Så jag känner mig lugn.
Hur hinner du med när du bor i Skåne?
Jag har ju en övernattningslägenhet i Stockholm. Och så är min fru Rebeccasyster. Hon har haft flera ämbeten i Rebecca och har stor förståelse för arbetet som ämbetsman.
Hur har du bemötts som ny stormästare?
Jag har bemötts av värme och gemenskap var och än jag kommit. Och de tycker väl att det är roligt att Stormästaren kommer ut och besöker dem.
Vad tycker du om arbetet hittills.
Jo att vara Stormästare är ju väldigt mångfacetterat liksom att vara PM. Det är allehanda frågor som dyker upp. Ritualfrågor, ekonomi fastigheter. OAL ekonomi, förvaltning. Så man får vara lite tusenkonstnär men även lita på goda medarbetare.
Framtiden?
-Vi är ju den största sammanslutningen i Sverige av bröder som vill förkovra sig in den kristna tron. Om man hade förstått det bättre ute i samhället skulle vi vara en naturlig gemenskap för många fler män. Och den är kanske det som är svårast att förmedla.
Det går ju knappast att beskriva hur det är att få en grad eftersom det är så upplevelsebaserat.
Och vi har ju lyckats hålla vårt medlemsantal och jämfört med andra så är ju det en framgång.
Kan du säga vad kan frimureriet kan betyda för en broder i den allmänna världen?
-Den här fallskärmsolyckan i Umeå var ju fruktansvärd händelse i samhället. Han som var chefsinstruktör är frimurare. Jag ringde och pratade med honom. Ett fantastiskt samtal. Han skrev ju också på Facebook. Och tackade för att han blivit frimurare. När jag ringde honom hade han just ledsagat en familj som förlorat sin pappa. Och hur han, med den uppfattning han fått om livet och döden i frimureriet, kunde hjälpa dem
Frimureriet är ju en skola för livet och vår utmaning är att vi måste få de nyantagna att hitta koden som öppnar dörren till frimureriets innersta. Vi måste hjälpa de nya till det. För den största andelen vi tappar är Johannesbröder och de har inte hittat koden.
Kan vi bara få fler att hitta nyckeln till dörren som leder till det innersta vore det mycket bra.
I sitt tacktal efter logen sade stormästaren att man haft en jättefin dag i Linköping.
‑Det känns väldigt bra, vi är glada och vi känner oss trygga och tillfreds när vi återvänder till Stockholm.
Och kvällen här blev ju grädde på moset och att få träffa bröderna. Och det är brödernas väl och ve som är det högsta ändamålet.
Och Ni blev väl chockade i S:t Jakob när ni fick avslutning på Skånska !
Efter logen berömde han den loge han fått vara med om.
‑Jättebra och fin musik och ett bra talmanstal. Och Stormästaren han är nöjd.
Text: Håkan Wasén