Högtidsdag med inte mindre än tre stormästare närvarande! Fina tal och många bröder. Den östgötska provinsiallogens nye provinsialmästare Magnus Engström hade all anledning att se belåten ut efter sin första högtidsdag vilken var kapitlets 199:e sedan starten 1820.
Högtidsdagen hölls i grad VIII. Redan på fredagen tjuvstartade verksamheten med en reception i grad VIII för ett antal nya recipienter.
Ett stort lass drogs av CM Magnus Hallberg som på grund av sjukdom även fick rycka in och köra högtidsdagen. Ett tufft jobb som började redan på lördagsförmiddagen då allt skulle övas med de bröder som tillfrågats om de ville vara med i olika delar av högtidsdagen.
Övningarna gjordes med bravur och alla deltagande belönades med gratis fika som damföreningen Auroras damer hade dukat upp i frimurarmatsalen.
Högtidsdagen skulle bli speciell eftersom tre stormästare var inbjudna som gäster. Ordens nye Stormästare Christer Persson skulle återkomma till ett nytt besök i Linköping efter bara några veckor. Dessutom två förutvarande Stormästare. Dels Anders Fahlman som ju bor i Linköping och som sällan missar en högtid i Linköping. Dels förutvarande stormästaren Anders Strömberg. Han arbetar idag vidare med uppgifter inom Orden och går bl a igenom hur och när man bär regalier både hemma och utomlands.
Den mest långväga gästen var PM för Övre Norrlands Provinsialloge Anders Fahlström.
Totalt hade 170-talet bröder anmält sig till högtidsdagen.
Magnus Hallbergs arbete bar frukt och det ceremoniella förflöt precis som det skulle. I samband med rituella firandet utdelades även ett antal belöningar till bröder som gjort insatser för ÖPL och Orden.
Följande bröder fick ÖPL:s förtjänsttecken för sina insatser som frimurare: Jan Tiderman, Krister Kallentoft, Sören Falk, Nils-Åke Lilja, Lars-Erik Svensson och Peter Åkeborg.
Prins Bertils Frimuraremedalj för insatser till gagn för Orden delades ut till bröderna Ragnar Boge och Henric de Koster.
Det var nöjda bröder som därefter tågade ned till matsalen som blev helt fullsatt. Kapitelmåltiden var extra högtidlig och denna gång servades alla bröder med bordsservering.
Det bjöds lax med pepparrotskräm och krutonger med örter till förrätt.
Därefter landade en flankstek med äpple, smålök, rödvinssås och potatispuré på tallrikarna.
Det som blev lite speciellt vid denna högtidsdag blev faktiskt talen av PM Magnus Engström och Ordens Stormästare Christer Persson.
Christer Persson tog upp ett tema någon inte gjort tidigare. Om en person som var frimurare men ändå inte.
De bröder som var unga 1961 har sannolikt aldrig glömt den dagen då nyheten kablades ut över hela världen.
FN-chefen Dag Hammarskjölds plan hade störtat i Ndola i nuvarande Zambia och alla ombord utom en hade omkommit omedelbart.
Om det var en vanlig flygolycka eller ett ”mord” tvistas det om fortfarande. Dag Hammarskjöld fick Nobels fredspris postumt 1961. Han var också ledamot i Svenska Akademien Efter hans död fann man i hans bostad i New York ett manuskript med titeln Vägmärken. I ett närslutet brev kallade han anteckningarna för “en sorts ‘vitbok’ rörande mina förhandlingar med mig själv – och Gud”.
Och det var just de tankarna som Stormästaren återkom till i sitt tal. Han uppmanade bröderna att läsa boken och citerade ur boken några ord som uttryckte hur en sann frimurare skall vara.
“Godhet är något så enkelt som att alltid finnas för andra, att aldrig söka sig själv. ”
- - Han var som en frimurare skall vara men tyvärr recipierade han aldrig i Svenska Frimurare Orden.
Stormästaren uppmanade alla att ta med Dag Hammarskjölds budskap hem till sina loger.Han påpekade också Hammarskjölds arbete för freden innan tackade för vistelsen i Linköping.
- Jag vill tacka broder Magnus för inbjudan att komma hit och dela denna glädje och den jättefina sammankomst och tack överceremonimästaren och dina medarbetare, som jag vet gjort ett fantastiskt jobb för vi idag för att vi skulle kunna komma hit och bara njuta ha glädjen att vara frimurare här idag.
Talet kan Ni läsa i sin helhet genom en längst nederst på sidan.
ÖPL:s PM Magnus Engström fortsatte på ett annat tema han börjar med i sina tal.
En dikt helt enkelt som löd så här:
I vårt Frimureri
I vårt kära Frimureri
I vårt kära Frimureri där alla vi bröder
I vårt kära Frimureri där alla vi bröder blir sedda
I vårt kära Frimureri där alla vi bröder blir sedda och engagerade
I vårt kära Frimureri där alla vi bröder blir sedda, engagerade och upplyfta
Alla vi bröder blir sedda, engagerade och upplyfta
Blir engagerade och upplyfta
Blir upplyfta
Det är ett frimureri för oss
Henric de Koster tackade också på sin och övriga belönade bröders vägnar för de utmärkelser de fått. Han är den förste av grad IX som fått medaljen.
– Det är en jättestor grej för mig, sade han
Men hur som helst är det så här och jag tror att alla andra som fått utmärkelser idag instämmer med mig.
– Faktum är att vi fått lite till att bära på våra bröst för våra insatser men det är framförallt hon eller hen, som vi lämnat hemma, som vi har att tacka för att vi kunnat göra insatser.
‑För min del är utmärkelsen delvis med hustrus. Att hon har stått ut med att jag ibland fyra dagar i veckan sticker iväg och säger att ”du får sköta dig själv.” Det är sånt som man gör att man orkar och att man får kärlek tillbaka i form av uppbackning.
- Utan dem som flera av oss lever tillsammans med, hade vi inte kunnat få de här utmärkelserna.Måltiden bjöd också på en överraskning. Ett antal skyltar med namnen på dem som bidragit med lån eller medel under ÖPL:s byggkris visades upp. De skall nu sättas upp i lokalerna.
Och så var högtidsdagen nummer 199 slut, nästan. För sorlandet fortsatte i lokalerna långt efteråt.
Text och foto: Håkan Wasén