Andreaslördag 19 mars 2016

Den Gyllene Gripen och Den Gyllene Cirkeln
hälsar varmt välkomna till Andreaslördag
den 19 mars 2016
Vi erbjuder två loger i grad IV-V

Loge i GG i grad IV-V med
efterföljande brödramåltid
Logen börjar kl. 9:30
Ordförandemästare: Urban Watz
Recipiender: Henrik Sjöberg, StJ
Sven Axelsson, StJ


Loge i DGC i grad IV-V med
efterföljande brödramåltid
Logen börjar kl. 13:30
Ordförandemästare: Magnus Hallberg
Recipiend: Olof Egerstedt, StJ


Varmt välkomna önskar
Andreasfrimureriet i Linköping

Brödrarföreningen S:t Olof inbjuder till sammankomst i rad VII

Tisdagen 29 mars Kl 18.30 Föredrag av Oskar Strömblad

Anmälan till sammankomst och måltid sker som vanligt på telefon 011–121901

Brödraföreningen S:t Olof I Norrköping bjuder in till Sammankomst GRAD VI

tisdag  8/3  kl 18.30

Föredrag av Jerry Prütz med titeln “Att vinna mästareordet”

Vi serverar en “Broders Meny”  S O S  80kr

 Idén till en så kallad anatomisk teater föddes hos utbildningsavdelningen på Göta Provinsialloge i Göteborg 2011 och sedan har konceptet spridits i landet. Den anatomiska teatern har sedan spelats upp i olika grader men i Linköping blir det grad 1.
Dubbla genrep

– Vi har hållit en generalrepetition men kommer att göra ett nytt genomdrag samma dag som föreställningen lördagen 12 mars, berättar Göran Leth till Fyran.

Avsikten är att låta tankar och reflexioner kring den första gradens ritual komma fram genom en rad bröder som spelar olika roller i teatern.

Att föreställningen kallas för anatomisk teater går tillbaka på den gamla traditionen att i utbildningssyfte dissekera en människa eller djur inför en publik.
Audiovisuell dissektion

I det här fallet blir det en visuell och audiell dissektion.

Göran Leth berättar att tiden är mycket viktig för att skådespelet skall flyta. Därför fördes noggranna tidtagningar under repetitionen för att se om teatern håller rätt takt.

Och som vanligt, när en teater skall iscensättas dyker oväntade problem upp som t ex ljuset, ljudet och VAR i rummet de agerande skall befinna sig vid vissa tidpunkter.
Ljus ljud och var?

Hela teatern skall ju spelas inför en sittande publik och det ställer krav på hur man skall agera och var aktörerna skall vara.

De blev en hel del avbrott allteftersom olika frågor kom upp och när den första repetitionen var avklarad så var alla eniga om-vi kör en gång till.

Senaste tiden för anmälan är samma dag som denna artikel publiceras d.v.s. 8 mars.(se annons i Fyran)
Bra publikläge

Men redan vid repetitionen var “publikläget” mycket bra. Och det kan bero på att publiken kan välja mellan alternativen teater med förfriskning och teater med en rejäl kapitelmåltid.

– Och det skall bli oerhört spännande att genomföra detta, sade Göran Leth innan han blev avbruten av någon som kom och frågade ”hur ska vi göra med…..”

Text och foto: Håkan Wasén

Visst blir det ett frimureriskt klassikerrally på Kristi Himmelfärdsdag, även i år! Denna gång blir bland annat Finspång ett av målen. 

Det berättar förra årets vinnare Tordh Söderlund (vann tillsammans med hustrun Ann-Christine) som i den egenskapen fått äran av att arrangera årets rally.

Rallyt startades av klassiskt bilägande “bröderna” Herman Kihlstedt och Lars Christofferson samt undertecknad artikelförfattare  2012. Mottot har varit, “Varen vaksamme” och deltagarna har fått ett antal frågor på vad som funnits längst färdvägen.

Rayllyts förste vinnare blev vår tyvärr bortgångne OM i S:t Jacob Åke Sunesson, som ‚tillsammans med bästisen Jan-Eric Cardel,l rattade “Fimpen” en törstig Saab 93:a genom omgivningarna norr om Roxen med örnblick på vad som syntes utanför bilrutorna.

Andra året kördes rallyt på bland annat östgötaslätten och slutade norr om Motala med en trippelvinst för Lars Christofferson Håkan Wasén och Christer Grönewall.

Deras rally kördes i södra Östergötland och slutade i Kisa med vinst för Stefan och Sofia Westerberg.

Han lockade deltagarna till att köra i trakterna av Åtvidaberg men  paret missade, på grund av ett skuret framhjulslager i Björsäter, den egna målgången.

Där blev det Thord  och Ann-Christine  Söderlund  som i konkurrens med Göran och Margareta De Geer tog hem segern efter en utslagsfråga om antalet Ahlgrensbilar i en burk

De arrangerar därför i år rallyt torsdagen 5 maj men tillsammans  med Göran och Margareta De Geer.

–Färden går i år i den norra länsdelen med start och återsamling efteråt hos mig på Tornby Gård i Linköping, berättar Thord Söderlund för Fyran.

–Vi samlas  0900–10:30 med första start klockan 09:30. Morgonfika finns när ni kommer.Ta med en  fikakorg för förmiddagsfika på utsedd plats, säger Thord.
Slottslunch

Rallyt kommer även i år som alla tidigare år att stanna till på ett slott, denna gång Finspångs slott. Kommer säkert att bli speciellt med tanke på att en av arrangörerna heter De Geer.

Det blir lunch på slottsmässen i Finspångs slott. Lunchen kostar  200 kronor person vilket betalas av deltagarna.

Rallyts behållning ‚deltagaravgiften 200 kronor per ekipage gåer oavkortat till att köpa in frimurarlamm,gosedjur som de barn får vilka måste sövas på US i Linköping.

Vem och vilka  kan delta? Enligt statuterna frimurare i ekipage av följkande slag. Motor­cykel före 1980, sport­bi­lar, “intres­santa bil­mär­ken” och ”cab­bar”.  Det går bra att delta med lånat for­don eller med for­don som körs av annan .

Vid frå­gor och anmälan kon­takta Thord Söderlund,thord@soderlund.info

Text och foto: Håkan Wasén

Förutvarande Stormästarens prokurator, Göran Laurelii, besökte S:t Johanneslogen Helios i Reftele den 9 mars och gav glans åt gradgivningen i I graden . Broder Göran höll kvällens talmanstal och höll i klubban under logens avslutning i en nästan fullsatt Johannessal!

Då vi är många bröder som hört namnet Göran Laurelii, men inte vet så mycket mer om honom, har jag intervjuat honom för att få ett porträtt av broder Göran.
Broder Görans frimureriska vandring

Göran började sin frimurarbana år 1973 i logen Den Mellersta Pelaren(DMP) eftersom svärfar  gjort honom intresserad av frimureri. Han började som sekreterare år 1975, vandrade vidare som BB/DM och blev Ordförande Mästare i DMP 1994–1999, innan han fick uppdraget som provinsialmästare hos ÖPL under åren 2000–2007. Han krönte sin ämbetsmannbana med att bli vald till Stormästarens Prokurator åren 2007–2013 . Han blev utsedd till Riddare och Kommendör (R&K) år 1999 samt Riddare av Kungliga Carl XIII:s Orden 2006.  En imponerande frimurerisk vandring!
Stormästarens Prokurator – Stora Landslogen – Riddare och kommendör

På frågan vad innebär det att vara Stormästarens Prokurator, så svarar Göran att det ämbetet innebär att man är Stormästarens närmaste man och ingår i Ordens presidium. Ämbetet medför också att man är ordförande mästare i Stora Landslogen (SLL). Vad är då detta för loge ? Jo, det är den loge som riddare och kommendörer tillhör.

Logen sammanträder 4 gånger per år i Ordens stamhus i Stockholm. Tre av dessa loger är öppna för icke R&K.   Åminnelseloge för avlidna R&K, från grad 1.  Kapitelbrödernas löftesförnyelse och Ordens Högtidsdag  från grad 8.

Idag är broder Göran ordförande i Stora Landslogens Seniorråd, vars medlemmar är de R&K som slutat sina uppdrag. Seniorrådets uppgifter är b l a att svara för  medlemmarnas förkovran i den konungsliga konsen och Stora Landdslogens Caritasverksamhet.
Vad är en  R&K ?

En R&K är antingen en av   Ordens 20 Högsta Ämbetsmän,  eller en av 13 storofficianter i Stora Landslogen, Dessutom finns 40 R&K vilka avslutat sina ämbeten. 
Råd till en ny broder och hur gör vi frimureriet mer attraktivt

Vilket råd ger du till en relativt ny Johannesbroder ?

–För att fördjupa sig och få förståelse för vad frimureriet är så bör man besöka logerna, speciellt när det är föredrag och seminarier samt läsa den gradbundna litteraturen. Rådgör med logens arkivarie!

–Det bästa med att vara frimurare är att det erbjuder en berikande gemenskap med bröder i olika åldrar och yrken. Ritualerna ger möjlighet till personlig utveckling och reflexion över livets mening.
Viktigt att kunna sina roller

-  En vanlig logesammankomst består av två delar, rituell och måltid. Dessa måste genomföras så att bröderna får behållning av sitt besök. Den rituella delen kan liknas vid ett teaterbesök. Gör vi ett sådant besök kräver vi att skådespelarna kan sina roller. Detsamma gör vi vid ett logebesök. Givetvis måste man ta hänsyn till att det här är amatörer som agerar. Det är helt OK att använda handritualer men framförandet måste vara engagerande och  överensstämmande med den skrivna ritualen.
Onödigt lång tid

–Ofta tar logerna onödigt lång tid. Måltiden börjar sent och en del bröder hoppar då över denna. Detta är olyckligt eftersom måltiden är en viktig del av logebesöket. Min erfarenhet är att det går att ”spara tid” såväl i det rituella arbetet  som i övrigt.

 Vad tror du om frimureriets framtida utveckling?

Göran Laurelii hänvisar till Stormästarens artikel ” Kommer vår förmåga att visa empati att minska” i senaste numret av tidningen ”Frimuraren” och förändringen i samhället  där möten ”ansikte mot ansikte” håller på att försvinna,
–Där har gemenskapen i frimureriet en stor betydelse för en god framtid inom frimureriet.
Talmanstalet

I sitt talmanstal gav broder Göran sin uppfattning om innehållet och skeendet i graden och det var mycket tänkvärda ord och tankar som kom fram, även nytt för bröder som har 10:e graden! Några ord som jag fastnade för var:

Det inre välmåendet är viktigare i vår livsvandring än alla de yttre föremålen som vi kämpar för.
Några andra viktiga ord: 
- Varifrån kommer jag ? 
- Vem är jag? 
- Vart är jag på väg ?
- Målet med att vara frimurare är att söka sanning och ljus. 

Tack  Göran Laurelii för alla tänkvärda ord!
Kvällen avslutades med en gemytlig brödramåltid, bestående av läckra laxbitar, potatis grönsaker och smaskig sås! Kvällen blev sen innan bröderna skildes åt, men med många och tänkvärda tankar och  upplevelser med sig på hemresan.

Text och foto: Ulf Gustafsson      

I ett tidigare inlägg: ”Tantalos kval”, tillät jag mig att travestera pastor Jansson: ”Frimureriet är som en påse, vi måste själva fylla den med innehåll.”

Inlägget handlade om den klassiska filosofiska frågan om sambandet mellan form och innehåll. Den frågan kan utvecklas genom en följdfråga. Vad kom först – formen eller innehållet? Hade hertig Karl en idé som han ville uttrycka med en ritual? I så fall kom innehållet före formen. Eller tog han ritualer från olika håll, anpassade dem till svenska förhållanden och gav oss tillfälle att tolka dem? I så fall kan man väl påstå att formen kom före innehållet.

Någon kanske invänder: om en fråga inte går att besvara är den fel ställd. Men ändå, hur är det med oss själva – har vi först tagit del av ritualerna och sedan fyllt dem med innehåll? Vid första påseendet kan svaret förefalla enkelt. Vi kan knappast tolka ritualerna innan vi har tagit del av dem. Nej, men vi har en förförståelse som gör det möjligt att tolka dem.

Vi har alla kommit in i Orden som relativt mogna män. När vi antogs hade vi redan en reflekterad uppfattning om livet och människorna. Det är förstås mot bakgrunden av de erfarenheterna och den förförståelsen vi började tolka ritualerna. Vad kom då först – formen eller innehållet? Vi kan lika gärna fråga oss: Vad kom först språket eller tanken?

Friedrich Hegel(1770–1831) gav alltid tanken och tänkandet prioritet framför språket. Språket är visserligen tankens ofrånkomliga medium, men det innebär inte att språket självt är tankar, det uttrycker bara tankar. Det är inte språket, utan tänkandet, som skiljer människan från djuren. Hegel talar om tre sorters ord, varav den tredje är de symboler som används inom filosofin för att åskådliggöra komplicerade sammanhang. Han nämner särskilt geometriska figurer, t.ex. kan cirkeln beteckna evigheten och triangeln treenigheten. Det, säger han, är harmlöst om man tar sådana uttryck för vad de är, nämligen försök att ”fatta och uttrycka tanken”, men dåraktigt, om man tror att någon djupare sanning ligger förborgad i själva symbolerna.

Hegel gav ett entydigt svar. Först kommer tanken sedan språket. Men tanken uttrycker sig i form av språk. Den är fri att välja sina termer. Samma tanke kan uttryckas på många olika sätt. Utmärkande för det frimureriska språket (eller formen) är den flitiga användningen av symboler. Vi kanske bör ta varning av Hegels ord om just sådana.

Friedrich Nietzsche (1844–1900) verkar inte lika tvärsäker. Han kanske rentav har motsatt uppfattning: ”Vi uttrycker alltid våra tankar med hjälp av de ord vi har till hands. Eller, för att uttrycka min starka misstanke: vi har i varje ögonblick endast de tankar för vilka de ord finns till hands, som på ett ungefär kan uttrycka dem.”

Båda dessa filosofer understryker, enligt min mening, förförståelsens betydelse. Vad är det egentligen Hegel säger om symboler? Jo, han hävdar, skulle jag tro, att varje sak, om vilken en grupp människor är överens att den betyder något mera än sig själv, kan kallas symbol. Ibland hävdas, att allt inom frimureriet är symboliskt. Det är nog överdrivet. Jag kan peka på många tecken eller företeelser inom frimureriet där en sådan överenskommelse tycks saknas. Åtminstone har jag ingen del av någon sådan i de fallen. Däremot är jag delaktig i överenskommelsen om vinkelhaken och passaren. Min förförståelse gör de symbolerna meningsfulla. Även tecken eller företeelser, som jag inte förstår, borde kunna inspirera till reflektioner över livet och etiken. Men hur meningsfulla blir de utan en viss förförståelse? Någon djupare sanning ligger ju inte förborgad i själva symbolen.

Hur skall då Nietzsche tolkas? Kanske som att vår tankeverksamhet skulle vara något torftig om vi bara hade tillgång till det frimureriska ordförrådet. Ett mera positivt sätt att uttrycka saken är att frimureriet ger oss fler ord för att uttrycka våra tankar. Men det är inte tillägget, utan summan, som är avgörande för våra ord och tankar.

Den som sett Julmässan från Peterskyrkan kan konstatera, att dess former är mycket utstuderade. Men innehållet skiljer sig i princip inte från det som förkunnas i våra egna kyrkor. För katoliker är naturligtvis både mässans form och innehåll viktiga. Påve Franciskus går ett steg längre. Han lär ha sagt: ”Livet är större än förklaringarna och tolkningarna!” Om jag har förstått honom rätt, menar han att det mest liknar striden om påvens skägg, att spekulera över vad som kom först, tanken eller språket. Däremot är det högst meningsfullt, att reflektera över livet för att kunna ge det ett bättre innehåll. Sådana reflektioner kan ta sig olika former. – Därmed är vi väl tillbaka ungefär där vi började.

Rune Carlsson

Den anatomiska teatern i Linköping blev en succé
Den kastade bokstavligen ett ljus över delar av ritualen som de flesta från grad tio och nedåt hade glömt.
Göran Leth, som sytt samman hela den anatomiska teaterföreställningen i Linköping på uppdrag av S:t Jacob, kunde se 110 bröder samlade i Johannessalen. Bland dem Bo Lextorp, en av dem som skapat föreställningen.
I publiken fanns också nuvarande Ordens Stormästare Anders Strömberg samt Ordens förutvarande Stormästare Anders Fahlman. Fyran synade, genom artikelförfattaren som, recipiend, teaterföreställningen inifrån.
Bröderna satt som knäpptysta ”tända ljus” under föreställningen med några få avbrott.
Innehållet kan av naturliga skäl inte avslöjas men upplägget.
Logens ämbetsmän och dagens ordförande mästare, Jonny Jonsson, agerade som i en vanlig loge och recipienden fick samma behandling som han skall ha enligt den i princip sedan år 1800 oförändrade ritualen.

Pausad reception

Skillnaden var dock att man vid flera tillfällen vid olika moment ”pausade receptionen” och lät tre bröder komma till orda i form av broder Ciceron, Thomas Malm, broder Historik,Herman Kihlstedt, broder Symbolik ,Lars Linebäck,och broder Filosofi Jörgen Kalmendal.
Bröderna gav dels en historisk beskrivning av momentet, och förklarade och berättade vad de olika momenten innebar, sett ur de synvinklar de representerade.
Vid några tillfällen stannade broder Ciceron också receptionen och lät bröderna diskutera vad de sett sig emellan.
Något som av ”recipienden” upplevdes från total tystnad till en ”tsunami” av sorl och diskussioner som svepte genom rummet”.
Bröderna fick också tillfälle att under minglet i pausen diskutera vad de sett och hört. Dessutom fyllde Jörgen Ralphsson och Bo Öhrman rummet med vacker musik då och då vilket gjorde ”receptionen” mycket  vacker.
Efter föreställningen avtackades ensemblen och Göran Leth av S:t Jacobs ordförande mästare Gerhard Wennerström med blommor.
Alla påmindes om det de nästan glömt

Det var märkligt att i efterhand notera att i stort sett alla de Fyran talade med hade samma upplevelse. Att man påmindes om en del av ritualen i detalj man nästan glömt. Och det genomgående intrycket var mycket positivt.
– Det är väl genomarbetat sade Ordens Stormästare Anders Strömberg,
– Grundidén är ju också att man i samband med detta kan träffas och tala om det man sett.
Nyttig föreställning

Han påpekade, som så många andra, att det fanns delar av föreställningen som inte kan beskrivas men som var nyttiga för bröderna att uppleva.
– Så jag är mycket positiv till detta.
– Jättebra, sade även Ordens förutvarande stormästare Anders Fahlman.
– Jag har alltid tyckt att första graden är den viktigaste. Jag tror att många bröder inte funderat över vad som görs egentligen. Här fick man ju förklaringar och bakgrund.
– Intressant och roligt tyckte Roger Petterson, tämligen ny broder med tredje graden.
– Ritualen blir mycket mer spännande när man höra om den historiska bakgrunden. Innehållet blir också mycket tydligare. Det ger också lite extra.
– Teatern lyfter fram grejer som vi inte alltid lyckas lyfta fram vid instruktionsloger, sade Magnus Hallberg.
– Och framförallt delar av ritualen många inte tänkt på eller glömt.
Bra med olika vinklingar

Magnus Engström, ordförande mästare i Den Gyllene Cirkeln, tyckte bra om att man” så bra avspeglat de olika vinklingarna i processen.”
Gerhard Wennerström, S:t Jacobs ordförande mästare, ansåg att anatomiska teatern vänt det hela på ett bra sätt.
– Det finns ju historiska loger där man gör logen på ett historiskt sätt. Här vände man så, att man framförde dagens loge med ett historiskt perspektiv. Och själv är jag intresserad av de olika kopplingarna och hur man kommit dit egentligen.
Fredrik Lagerfeldt och Leif Månsson upplevde också föreställningen positivt.
– Den var intressant för att man fick se ritualen från så många synvinklars,sade Fredrik Lagerfeldt.
-En mycket positiv upplevelse,menade Leif Månsson.
Ola Axén tyckte att det var roligt att bli påmind om delar av sin första loge som man hade glömt sedan länge.
-Hade man frågat mig om det igår hade jag inte kunnat svara.
Lars Bergholtz förutvarande provinsialmästare ansåg att greppet med de olika bröderna filosofi, symbolik och historia var väldigt bra. 
Påmindes om egen reception

-Föreställningen var ju jätteintressant och som många sagt det fanns ju delar man nästan glömt.Och så blev jag ju påmind om sin egen reception
Anders Eklund tyckte att det var synd att inte fler bröder passat på tillfället at se anatomiska teatern. Magnus Hallberg ansåg att teatern var intressant även för ämbetsmännen.
– Som instruktionsbroder var det oerhört intressant att se hur den rollen speglades.
Christer Lindfors menade  att man i föreställningen hade en del geniala grepp som tvingade åhörarna att försöka tänka på hur de själva agerat under receptionen.
Anatomiska teatern avslutades med att Bo Lextorp efter brödramåltiden skulle svara på de frågor åhörarna lämnat in skriftligen.
Livlig frågestund

Men det fanns inga?
Men så ställde någon en muntlig fråga och då öppnades dammluckorna och frågorna formligen forsade fram.
– Det är så det skall vara efter en sådan här föreställning, sade Bo Lextorp
Se även separat intervju med Bo Lextorp.
Text : Håkan Wasén
Foto:Jan-Eric Törnqvist,Håkan Wasén

Vem går på en ”italiensk opera utan ett libretto?”
Den frågan ställer Bo Lextorp sig ,en av dem som tagit fram den så kallade anatomiska teatern.
Anatomiska teatern blir vad librettot är för operaälskaren, en guide så att man inte bara behöver se och höra skådespelet utan också få behållningen av handlingen i operan.

Hur föddes idén att ”dissekera” en ritual i en anatomisk teater?
– Vi startade en ny andreasloge i Göteborg Lejonet och Kronan. Då var det så att Johan Fahlnaes ,Per Lundborg och jag startade  samtalsaftnar i logelokalen. Sedan sedan ändrade vi tågordningen i biblioteket och såg till att det blev mycket mer aktivt. Så småningom kom även Anders Wennergren med i arbetet och blev var vi fyra i arbetsgruppen.
Superinstruktioner

Men vi kände ett stort behov av en av ”superinstruktioner” och att det behövdes utbilning i den konungsliga konsten. Då skapades detta med den anatomiska teatern.
–Finns det en risk för att bröder blir förvirrade av alla olika tolkningar?
Nej men det finns en faktisk historia presenterad av broder historik och det finns en stark Contest angående symboliken. Vad gäller filosofin är det mer upp till var och en att fundera. Men vi följer ordens traditioner men har ju rätt att tolka allt utifrån sin egen person.
Finns det en risk att bröderna blir ”chokade” av att försöka förstå all symolik som finns i ritualerna? 
– När vi ser vilka som lämnar oss så är de bröder av första och andra graden. Det kan bero på okunskap och att de är oförberedda på att det kan ta lång tid att förstå innebörden av frimureriets budskap. De kanske inte har fått rätt information vad det handlar om
Jag tror fortfarande att man kan komma in på felaktiga grunder. Det är ”fräckt med ordenssällskap”. Faddrarna är inte alltid tillräckligt bra på att informera om vad det handlar om,
Vad kan göras bättre?
– Jag tror att vi måste bli bättre på det och kvalitetssäkra intagningsproceduren t ex genom att OM och kanske talmannen sätter sig ned och har ett rejält resonemang med den främmande sökande och får honom att förstå vad det handlar om. Då kan han efteråt ta ställning till om han vill vara med på ett bättre sätt.
Vad vill du säga till en ny sökande?
– Jag skulle vilja säga att frimureriet är en livets skola där det gäller att lära sig och förstå fullt ut vad det innebär att leva sitt liv och hur skall vi leva det.
Hur?
Frimureriet ger mig ändå lite kunskap vad man kan tänka på för att hitta lite lite djupare värden i livet än att börsen går upp.
Kan frimureriet vara av praktisk nytta?
Jovisst! Mitt liv har förändrats sedan jag blir frimurare. Jag tänker mindre på mig själv och försöker tänka mer på andra än vad än vad jag gjorde förut och det har jag lättare att göra.
Från början var det även för mig” lite fräckt” innan jag begrep vad det handlade om. I efterhand kan man tänka att man kunde man ha haft lite bättre stöd från början.
Blir livet lättare som frimurare?
Man får inte alltid ett lättare liv. Det kan ju vara plågsamt att upptäcka hur man är men man kan leva ett värdigare liv tror jag.
Vad menar du med  ”ett värdigare liv”?
Ja om man tar till sig visdomen i anatomiska teatern och i ritualen och genom samtal med andra bröder, kan man bli mer stolt över sitt liv.
Tror du bröderna vill ha mer information?
Se vad som hände vid måltiden i Linköping! Bröderna hade möjlighet att ställa skriftligen efter teatern men när jag skulle svara fanns det inte någon fråga inlämnad. Men, när vi väl började prata kom hela församlingen igång med frågor.
Det finns alltså en stor hunger kring detta.

Text och foto:Håkan Wasén

I ett tidigare inlägg, ”Hönan eller ägget”, tog jag upp frågan om vad som kom först: formen eller innehållet, språket eller tanken. Jag skulle ha kunnat hänvisa till ett av världslitteraturens stora idédramer, Goethes Faust. Nu gjorde jag inte det, men försöker här ta skadan igen, genom att beskriva åtminstone en aspekt av det eviga problemet med synd, skuld och förlåtelse.

Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) var samtida med Karl XIII. Båda var frimurare, men långtifrån lika intresserade, aktiva eller betydelsefulla för frimureriets utveckling. Båda kom i kontakt med Strikta Observansen, men de drog olika slutsatser av sina upplevelser. Redan som hertig inspirerades Karl av denna sedermera avsomnade orden. Vi kan fortfarande se spåren av den i våra höggrader. Goethe avfärdade den däremot som Den rödvita maskeraden.

Goethe arbetade med sitt skådespel om doktor Faust, Mefistofeles och Margareta under flera decennier. Han, liksom frimureriet, kom att påverkas av såväl upplysningens som romantikens idéer. Första delen av det han själv kallade summa summarum av sitt liv utkom 1808. Två godtyckligt valda strofer, båda från början av skådespelet, säger en del om både Goethe och Faust, möjligen också något om frimureriet.

Ack, nu har jag läst filosofi
och medicin, juristeri
och dessvärre också teologi
från början till slut, med frenesi.
Och ändå är jag lika klok
som jag var förut, stackars tok!
– – –
Så står det: ”I begynnelsen var ordet”.
Här får jag redan stanna och begrunda.
Har ordet sådan vikt? Nej, den som tror det
far vilse, och jag tolkar annorlunda
när anden hjälper mig att rätt förstå.
”I förstone var tanken”, blir det då.
Den första raden konfunderar mig.
Här får min penna inte överila sig!
Har tanken skapat allt vad liv och anda haft?
Det borde heta: ”I begynnelsen var kraft”.
Men redan då jag skriver det förstår jag
att satsen måste undergå förvandling,
och anden råder mig, hans bistånd får jag
och skriver: ”I begynnelsen var handling”.

Denna senare strof handlar förstås om Nya testamentets Johannesprolog. Faust sitter i sin studerkammare och försöker finna den rätta översättningen från grekiska till tyska. Här använder jag översättningen till svenska av Britt G. Hallquist från 1956. Den som hellre vill ha en frimurares tolkning kan gå till den som gjordes av Viktor Rydberg 80 år tidigare. Hans arvode från Bonniers var då 5 000 kronor, vilket var långt mer än vad han fått för något tidigare verk. Summan väckte Strindbergs stora avund och han kritiserade mycket riktigt översättningen hårt. Rydberg arbetade länge med Faust, ett arbete som har beskrivits som hans viktigaste skola som poet och ett av skälen till att han 1877 valdes in i Svenska Akademien.

Vad kan då vara frimureriskt i de citerade stroferna? Faust ställdes inför problemet att översätta grekiska logos till tyska. Det är inte lätt, inte ens om Ordet uppfattas symboliskt, som det föredöme som evangelisten Johannes talar om. Men då är inte val av ord i översättningen viktigast, utan snarare det, att enligt föredömets maning gå från ord till handling. Jag kommer att tänka på en poet, som liksom Rydberg hade sina rötter i Vätterbygden, Alf Henriksson. Han har någon gång skaldat om att filosofer gärna träter om hästens idé, men det är få som kan sko den. Filosofiska, teologiska och frimureriska reflektioner kan vara givande, men någon egentlig betydelse lär de få först när de påverkar vårt handlande. Eller som Goethe uttrycker det:

Det som ej sker idag blir ej i morgon gjort,
och man skall ej förspilla dagen.
Beslutsamheten bör gå på
och ta det möjliga i kragen;

Rune Carlsson

Helios utbildningsgrupp har haft sin första träff för Johannesbröder.

Utbildningsgruppen bestående av bröderna Claes Sjögren, Lars Eklund och Roger Jansson.
Agendan denna första gång avsåg första graden. Områden som logens etik och ideologi, logerummets symbolik, templet som förebild, arbetstavlan och ritbrädet, ämbetsmännens symbolik och roller, brödernas placering i logen m.fl. områden avhandlades.  Det skeddee genom talmännens presentation samt genom frågor och samtal. Flera nya bröder – några i sällskap av sina faddrar – infann sig för att få information och söka fördjupning.

Ett antal Helios-bröder tog möjligheten att i lugn och ro gå igenom ritualen i grad 1 . Foto:Lars Eklund

Flera frågor kom upp och ledde till samtal och nya reflektioner.
Vid utvärderingen instämde flera deltagare med positiva ord om det värdefulla i möjligheten till fördjupning i lugn och ro.

Börje Wikberg efterfrågade även en bättre bild av det svenska frimureriets uppbyggnad och om vägen till nya steg i graderna. Samlingen avslutades med en enkel men gemytlig söndagsmåltid, då det lekamliga kunde kombineras med det andliga innehållet. En fortsättning med grad två planeras under höstterminen.

Text och foto:Lars Eklund

Tempus fugit-eller som det egentligen heter i den romerske poeten Vergilius Georgica, ”den oersättliga tiden flyr”. Men för  de som vill delta i det frimureriska klassikerrallyt så går det att komma ikapp den flyende tiden.

Våren är är för att stanna och saltet är borta från vägarna och det kommer en vår. Så gör slag i saken!

Väck skönheten ur dess vinterdvala och se till att den är klar för att rulla ut på de östgötska vägarna torsdagen 5 maj! manar årets rallyarrangör Thord Söderlund.

Han har tillsammans med Göran De Geer lagt ut en ”kanonfin” rallybana  där rallydeltagarna kan få uppleva en hejdundrande överraskning!

Thord påpekar att rallyt inte är en angelägenhet för Linköpings frimurare utan att alla frimurare även utanför vår fördelning är välkomna att delta.

Rallyt är öppet för både trotjänare i orginalskick och nyare cabbar och sportbilar samt fordon före 1980.Foto:Håkan Wasén

Rallyt är öppet för fordon , även mc, före 1980, och nyare sportbilar och cabbar . Det är ingen eleganstävling och rullande trotjänare  i originalskick är mycket välkomna.

Rallyt kostar en 200-lapp per bil vilket oavkortat går till de frimurarlamm som köps in för att trösta barn som måste sövas i samband med vård på Universitetssjukhuset i LInköping.

Luch kommer att intas på Finspångs slott och kostar 200 kronor/person.

Anmälan om bil och antal deltagare per bil sker per e-post till, thord@soderlund.info eller per telefon 070-538 02 10.

Två påståenden om frimureriet har intresserat mig särskilt: ”Det har sina rötter i medeltida bygghyttor” och ”Det bidrar till vår personliga utveckling”. Båda har sitt berättigande, men kan ifrågasättas!

Många nyblivna frimurare har nog, liksom jag, intresserat sig för hemligheterna bakom den gotiska byggnadsstilen och undrat över hur dessa fantastiska medeltida katedraler kunde byggas. Efter hand har jag kunnat konstatera, att vi visserligen använder oss flitigt av bygghyttornas symboler, men utan att egentligen driva temat vidare. Kommer vi någonsin nära de medeltida stenmästarna?

En möjlig bakgrund är att religiösa sammanslutningar utanför kyrkan förbjöds i England och Skottland under senare delen av 1500-talet. Fortfarande hade verkande murarloger överhetens beskydd. Vid sidan av yrket diskuterades där liknande frågor som hade avhandlats i de nu förbjudna klubbarna. Av olika skäl välkomnades hemlösa ”icke operativa murare” till logerna för att fortsätta sina spekulationer där. Senare blev det åter möjligt, för dessa rent spekulativt intresserade, att skapa egna ”loger”, en benämning som de behöll. De behöll också de symboler, som de hade använt för sina reflektioner över etiska och existentiella frågor. Frimureriets rötter ligger därför snarare i idéer, som har samband med reformationen och den vetenskapliga revolutionen, än i bygghyttornas historia. Hela tiden har gemenskapen med likasinnade varit väsentlig. Den kan fortfarande sägas vara Ordens viktigaste bidrag till ”mänsklighetens förädling”.

Många tänkare, inom och utanför frimureriet, har haft uppfattningar om personlig utveckling. Inte sällan har de betonat betydelsen av att gå från ord till handling. En tibetansk munk lär ha sagt: ”En ung man vill förändra världen. När han gifter sig vill han förändra sin fru. Sedan vill han förändra sina barn. Först när det inte går, inser han att han måste börja med att förändra sig själv.” En gammal man berättade för Platon, att han lyssnat på föreläsningar om dygden. Platon frågade: ”När skall du äntligen börja leva dygdigt?”  Epiktetos hade samma budskap: ”Om de filosofiska teorierna lockar dig, sätt dig ner och tillämpa dem på dig själv!”

Filosofer brukar konstruera system, som i generella termer uppmanar människor att välja en viss typ av liv eller ett visst sätt att uppträda. Frågan om sådana uppmaningar verkligen fungerar, överlåter de gärna åt den enskilde eller åt sociologer, beteendevetare eller jurister att bedöma. Hur ser Frimurarorden på detta? Själv har jag uppfattat Orden som mera inspirerande än fostrande. På goda grunder är dess värdegrund relativt diffus. Den är för kristendom och dygden, men mot lasten. Men den hävdar inte ensamrätt på någon särskild sanning. Vi uppmanas på ett sokratiskt sätt att skapa vår egen värdegrund. Orden uppmuntrar därmed inte till den känsla av ”vi rättfärdiga och de orättfärdiga”, som fortfarande ställer till så mycket elände i världen.

I skissen ovan  har jag försökt illustrera dessa tankar. Den nedre loopen inom cirkeln beskriver ett sätt att nå personlig utveckling. Vi tar intryck av vår omgivning, vi bearbetar våra intryck och beslutar oss för hur vi skall agera. Därefter tar vi intryck av utfallet och av hur vår omgivning reagerar. I en förnyad analys förstärks vårt beteende eller beslutar vi oss för att pröva ett nytt agerande. – Detta är knappast en bra beskrivning av en typisk logekväll! Men Orden är naturligtvis inte den enda faktorn som påverkar en frimurares utveckling. Min avsikt med skissen är att beskriva en möjlig frimurerisk del av en större helhet.

Den övre loopen antyder nya vetenskapliga rön. Vi fattar beslut intuitivt (med magkänslan) ett ögonblick innan vi är medvetna om det. Därefter prövar vi förhoppningsvis beslutet med hjälp av förnuftet. Vår vilja eller karaktär avgör sedan om beslutet genomförs.

Hur frimurerisk är skissen då? Det avgör naturligtvis betraktaren, men den övre loopen kan ge uppslag för tolkning av exempelvis tredje graden. Jag hade symboliken i rollerna för tre ämbetsmän i tankarna när jag ritade den. Även andra samband mellan den frimureriska och den ”allmänna” världen antyds i skissen och finns förstås också i ritualen. De kan vara värda att diskutera, gärna i samband med funderingar om frimureriets möjligheter och begränsningar. En inte alltför långsökt tanke kan väckas av att ”Förnuft”, som står högst i cirkeln och som skall styra våra överväganden, är en av översättningarna av det grekiska ordet Logos. En annan översättning är ’Ordet’, vilket (vilken) har en mycket central ställning i det svenska systemet.

Rune Carlsson

Nu är det  sista chansen att från vår balkong vid matsalen att kunna se hela gamla Ljungstedska friskolan.

Sakta men säkert växer nybyggnationen i Linköping. Nu har bygget nått upp till i nivå med matsalen och börjar skymma den utsikt bröderna haft  sedan 1912.

Sista chansen se gamla Ljungstedska från vår balkong? Foto: Håkan Wasén

Huset byggdes 1858 för den skola den förmögne Linköpingsbon Anders Ljungstedt inrättat 1824. Anders Ljungstedt föddes 1759 i en fattig familj i Linköping men abetade sig upp och blev i sinom tid förmögen på affärer i Kina. Han bosatte sig i den portugisiska kolonin Macao i Kina  1815 och dog där 1835.

1956 övertogs huset av dåvarande rådhusrätten. I samband med den nya tingsrättsorganisationen flyttades verksamheten till det nya tingshuset vid Stora Torget 1974. Numera är huset åter säte för skolverksamhet, genom Folkuniversitetet.

Text och foto: Håkan Wasén

Inte många frimurare har förmånen att, som i Linköping, utöva ”Den ädla vetenskapen” i lokaler som är byggda för ändamålet. Inte ens Ordens stamhus har den bakgrunden. Palatset byggdes som bekant av riksskattmästare Seved Bååt på 1660-talet. Han fick tomten av drottning Kristina, på villkor att han lät bygga något ståndsmässigt där.

Det påstås att i Uppsala, under den högtidliga ceremonin för grad I, en recipiend utbrast: ”Men detta är ju Posten!” Jag kan bara spekulera över vilka associationer en recipiend i det forna tingshuset i Reftele kan få. Även frimurarhuset i Jönköping har en brokig bakgrund. Det byggdes för att inrymma en flickskola, senare blev det bland annat tekniskt gymnasium.

Jag var nyligen på loge där. Talmannen avslutade en grad IV/V med: In diesen heil’gen Hallen ur Trollflöjten. Texten är förstås tillämplig på lokalens nuvarande användning. Vid sitt tacktal under brödramåltiden gav recipienden ett intressant exempel på tidigare verksamhet. Ungefär där altaret nu står hade han haft sitt bås för att öva bredspackling, tapetsering och målning av lister under sin utbildning till målare!

Man kan fråga sig: Vilken användning av lokalen har bidragit mest till just den recipiendens personliga utveckling? Det är en fråga som ingen, utom möjligen recipienden själv, kan besvara. Frågan är hypotetisk, eftersom recipienden, liksom de flesta av oss, både är frimurare och har en yrkesutbildning. Man kan ha ett gott liv – i det närmaste, även om man inte är frimurare, men kan man få det utan en yrkesutbildning? Inte heller den frågan torde ha ett kollektivt svar. Däremot bör vi naturligtvis försöka finna svaret på en närliggande fråga: ”Vad innebär det att vara frimurare?”

Utöver det uppenbara svaret, som har med medlemskap att göra, är det inte en lätt fråga att besvara, kanske för att den har mera med praktik än teori att göra. Om jag skulle våga mig på ett försök, kunde jag utgå från en mycket intressant, nyutgiven bok: ”Vad är antikens filosofi?” av Pierre Hadot. Den kan ge uppslag till funderingar över ett svar.

Nu tänker jag inte göra det, utom möjligen på direkt uppmaning av redaktionen. Om någon värderad läsare har synpunkter på detta hot/löfte, går det bra att kontakta Fyran genom: info@fyran.info. Det skulle trots allt vara spännande att se om det går att tillämpa den frimureriska algoritm, som jag presenterat i ett tidigare inlägg, för att komma närmare ”sanningen” om frimureriet.

Rune Carlsson

Vad gör en pigg 2-åring när han träder in i Frimurarhusets stora trapphall i Linköping och upptäcker att det ekar?
Han testar akustiken och tjoar för högsta volym och upptäcker hur kul det är att tjoa just där.

Axel Skoglund-Lindman blev mycket fascinerad av stjärmhimlen i Johannessalen. Foto: Håkan Wasén

Frimurarhuset i Linköping fylldes i helgen med barnröster när S:t Jacob inbjöd till familjeeftermiddag för att visa huset dit ”pappa åker på kvällen ibland”.

Prins Valiant
Artikelförfattaren stod själv som 5-åring en gång i tiden utanför huset och väntade på att ”Prins Valiant skulle komma ut ur riddarborgen”. Det dröjde nästan 60 år innan han kom innanför dörrarna och fick se ”riddarborgen ”inifrån.
Över 50-talet personer hade anmält sig i åldrarna från knappa året till 94.
Axel Skoglund Lindman, 5 år, kom till frimurarhuset i sällskap med sin farfar Rolf Lindman 94. Hela 89 år skiljde mellan ”grabbarna”.

Det skiljer 89 år mellan Rolf Lindman och barnbarnet Axel Skoglund-Lindman. Foto: Håkan Wasén

Tanken bakom arrangemanget var att ge brödernas familjer och vänner ett tillfälle att komma innanför dörrarna och få en liten inblick av livet som frimurare.
S:t Jacobs ordförande mästare Gerhard Wennerström hälsade välkommen med ett kort tal och några fakta om logens historia.

Besök i tre delar

Carl och Elsa Kernell tyckte kom till frimurarhuset och fick se svärd och många intressanta porträtt. Foto: Håkan Wasén

Besöket var uppdelat i tre olika delar. En fri rundvandring med bröder under mottot och förmaningen ”öppna inte några stängda dörrar”.
Ett besök i Atrium där museiföreståndaren Bo Öhrman visade valda föremål ur samlingarna samt Johan Adells visning av frimurarsköldar.

Nödstoppsventil
Johan Adell berättade bl. annat om reglerna för hur en sköld skall utformas. Han visade prov på sköldar som visade bland annat brödernas yrkesverksamhet.

Där fanns t. ex en sköld med en nödstoppsventil från ett kärnkraftverk. En sköld med en gunghäst som tillhörde ”Riddaren av Sagoland”. En klassisk leksaksbutik i Linköping. Även fritidsintressen finns på sköldarna som bl.a. en ballongflygande broders varmluftsballong.

Johan Adell berättade att han fick många frågor från bland annat de yngre.

Bo Öhrman visade Sveriges första permobil för förundrade barn och vuxna. Foto: Håkan Wasén

Vevdrivet i Atrium
I atrium hade Bo Öhrman något unikt att visa upp för de nyfikna barnen. ”Sveriges första permobil” den vevdrivna rullstolen som tillverkades för Karl XIII.
Det fanns också många fina föremål som besökarna var intresserade av och förstås frimuraruniformerna.

Svärd och porträtt
Det som intresserade barnen mest var alla svärd och alla porträtt.
– De var spännande tyckte Elsa Kernell, 5. Men även stjärnhimlen i Johannessalen fascinerade bland andra Axel Skoglund-Lindman, som länge satt och tittade upp i taket.

Johanne och Emelie Larsson njöt av saft och bulle i sällskap med sina gosedjur. Foto: Håkan Wasén

Stor sköldfantasi
Barnen fick också i uppgift att rita ”sin egen frimurarsköld”. Här var fantasin mycket stor. Det ritades sköldar av ”Riddaren av motorsport” under mottot ”ös på.”
Emma B ritade taekwondos blå bälte och en fot eftersom hon deltar i taekwondo. Barnens fantasi visste inga gränser. Artikelförfattarens favoriter av det slaget blev ”En katt som sitter på en drakes svans” och skölden ”sol moln, tusenfoting och två människor av en anonym artist. Se separat bildspel.
Alla barn fick pris efter ritat sköldmärke i form av en fruktpåse.
Vid 16.30-stängdes dörr bakom den siste besökaren.
– Jag tror att många tyckte det fick se var intressant, sade Gerhard Wennerström efteråt.
– Själv fick jag möjlighet visa huset för en tänkbar framtida broder.
Text och foto: Håkan Wasén

Det var ett rekordintresse för S:t Johanneslogen Helios 12:e högtidsdag söndagen den 17 maj, då 102 frimurarbröder kom till Reftele. Av dessa bröderna kom cirka 50 från andra orter, som Linköping, Norrköping, Jönköping, Halmstad, Oskarshamn, Vetlanda, Borås och Värnamo. Det var också glädjande att det kom ett 20-tal johannesbröder från Helios, vilket var fler än tidigare år!

Ceremonimästaren Jens Petersson och hans medarbetare hade dagen innan förberett högtidsdagen och bröder ämbetsmän kom tidigt på förmiddagen för övningar, så att allt skulle fungera friktionsfritt. I god tid innan loge anlände gästerna och vårt kulturhus fylldes av frimurare i en trevlig och uppsluppen stämning! För de som önskade fanns möjlighet till en enkel liten måltid med korv och bröd med något att dricka – det skulle ju dröja många timmar innan vår festmåltid serverades!

Klockan närmade sig 13 och ceremonimästaren bjöd in bröderna att taga plats i Johannessalen, som blev mycket välfylld! Under ledning av vår ordförande mästare, Per-Olof Fryelegård genomfördes en ritualenlig loge på ett mycket stiligt och elegant sätt, som gäller för en högtidsdag. Sekreteraren Kent Håkansson presenterade årets verksamhetsberättelse för år 2015, där jag vill nämna:

• Antalet logesammankomster har varit 24: Tolv i första graden, två i andra graden och nio i tredje graden samt en instruktion i IV-V graden.
• Logen har upptagit tio nya medlemmar och befordrat tolv bröder till medbröder och åtta bröder till mästare. En broder har begärt fribrev.
• Medlemsutvecklingen och intresset för frimureriet är stort i våra trakter. Antalet Johannesbröder i vår loge uppgår för närvarande till 43 bröder med en medelålder av 46 år.
• Två gånger per år arrangeras informationsmöten för presumtiva frimurarbröder och en rekryteringsgrupp finns för framtida rekrytering. Väntetiden är för närvarande åtta till tio månader.
• En aktivitetsgrupp har bildats, som arrangerar olika aktiviteter, bland annat julfest, resa till Köpehamn med rundvandring i stamhuset och besök på operan.
• Caritas verksamhet har varit aktiv med hjälp till behövande med cirka 20 000 kronor och besök hos sjuka och äldre bröder.
• Under året nedlade bröderna Bim Brandel, Kjell Josefsson och Stig Petersson sina jordiska verktyg för evigt.
• Utbildningar och förkovran i DKK i olika grader under året.

Ordförande Mästarens högtidstal handlade mycket om vårt fina logehus. Tanken om förvärv av tingshuset väcktes för snart 40 år sedan och möjliggjordes genom en donation av direktör Carl-Evert Josefsson med  195 000 kronor (i dagens penningvärde  870 000 kronor). Per-Olof berättade mycket som tingshusets historia – som jag skall återkomma till vid ett annat tillfälle!
År 2002 togs initiativ till bildande av en S:t Johannesloge och provinsialmästaren i ÖPL, Göran Laurelii utredde förutsättningarna, som ledde fram till invigningen av logen den 12 november 2004.

Förste deputerade provinsialmästaren Göran De Geer tackade för en väl genomförd loge och framförde sina gratulationer till Helios på högtidsdagen med orden: ”Ni är ett föredöme inom Svenska Frimurarorden, det är en stor glädje att besöka Helios! Ta vara på glädjen”

Efter logen ställdes Johannessalen i ordning för festmåltid, där det serverades en utmärkt tre rätters middag, sillmacka, potatisgratäng med fläskfilé bönor och svampsås och till efterrätt hemlagad ostkaka med sylt och grädde

I samband med måltiden avtackade Per-Olof Fryelegård ett antal bröder, som nu lämnar sina uppdrag i logen eller stiftelsen. Sven Modigh, Rolf Tibratt, Rolf Berkö, Rolf Oscarsson, Lars Eklund och Henrik Grahn erhöll blombukett och något gott att dricka, som uppmuntran för en god arbetsinsats. Roger Jansson erhöll ett Helios standar med anledning av sin bemärkelsedag.

Förutvarande Stormästarens Prokurator, Göran Laurelii tackade för högtidsdagen och för maten! I sitt tal berättade han lite om hur det var då Helios fick rättigheter till att bilda en loge, från att tidigare ha varit en brödraförening. Som det oftast är då förändringar skall ske, fanns det olika uppfattningar. Det fanns de som tyckte att det skulle vara som det hade varit och det fanns de som tyckte att det var en riktig utveckling att bilda en loge! Med den framgång som S:t Johanneslogen Helios har haft under sina 12 år, så sa Göran Laurelii att ” vilken himla tur att det bildades en loge i Reftele!”

Text och foto: Ulf Gustafsson

Förutvarande Ordens Överarkitekt Lars von Knorrings talmanstal lockade ett stort antal bröder till en ”Grande finale” vid Helios sista logesammankomst för våren.

 Till logen i medbrodersgraden kom inte mindre än  64  frimurare för att se fyra bröder erhålla sin II grad.

Lars von Knorring började sin ämbetsbana som andre deputerade mästare i Sankt Johanneslogen  Den Mellersta Pelaren i Jönköping mellan åren 1995-1999. Efter detta klev han upp som ordförande mästare under 1999-2001.

Per-Olof Fryelgård OM i Helios fick populärt besök av Rolf von Knorring Ordens förutvarande Överarkitekt.Foto:Ulf Gustafsson.

Lars blev utnämnd till Riddare och Kommendör med Röda korset 2001. Följande år blev han så utnämnd till ordens Överarkitekt och Ordförande i Informationsdirektoriet,ID. Direktoriet har följande uppgifter:

Att informera om Ordens syften och ändamål, såväl inom som utom Orden, och därvid tillhandahålla informationsmaterial.

Att föreslå informationsåtgärder i syfte att vidmakthålla och utveckla brödernas kunskaper.

Att främja och stödja åtgärder som kan väcka intresse och respekt för Orden i samhället.

Att utge en tidskrift för Orden.

Att handlägga frågor om datorstödd kommunikation och elektronisk post;

Att ansvara för massmediakontakter och PR- och relationsfrågor i samband med Ordens kontakter med omvärlden.

Lars blev också utnämnd till Riddare av Carl den XIII orden år 2008.
Inspirerande tal
Broder Lars höll ett talmanstal som var mycket inspirerande och tänkvärt att lyssna till.
Några små ord från talet.
”Vad är meningen med våra liv ? Den ryske författaren Leo Tolstoj svarade på frågan med
ett ord – KÄRLEK – och att visa omtanke om varandra!
Det är vägen och vandringen i livet som räknas och där är de frimureriska idealen till god nytta! Frimureriet ger svar på frågorna:
Varifrån kommer jag ?
Vem är jag ?
Vart är jag på väg?”
Fängslande
 Det var mycket fängslande att lyssna på broder Lars .
Efter det att han slutat sitt tal, uppstod en
stund av fullkomlig tystnad och eftertanke i logesalen!
Efter logen samlades bröderna till en kulinarisk matupplevelse!

 Text och foto Ulf Gustafsson

Våra ritualer är som bekant i stort sett oförändrade sedan mer än 200 år tillbaka. De påstås ibland bidra till vår personliga utveckling. Men världen har ju förändrats! Den förändringen kanske inte påverkar målet för vår eventuella personliga utveckling, men medlen påverkas säkert.

Borde vi inte då fråga oss, om sanningen om oss själva och vår plats i världen verkligen kan ligga dold i ritualerna? Åtminstone gjorde jag det nyligen, när en recipiend berättade om sina förväntningar på Orden, och OM i sin tur berättade att den nye brodern var en i raden av nästan 4 000 recipiender sedan logen grundades år 1800.

Det ligger naturligtvis en styrka i de oförändrade ritualerna, och i att varje ny recipiend hör tal och instruktioner med ungefär samma innehåll som hans många föregångare också har hört. En av anledningarna till att jag ställde mig frågan, om sambandet mellan ritualen och ”den allmänna världen”, var att samma dag som jag deltog i denna logesammankomst hade vårt öppna samhälle skakats i grunden av terrordåden i Bryssel.

Går det att förklara hur någon kan utföra sådana handlingar – kan de vara uttryck för en extrem känsla av ”vi och de”? Förövarna tycks ha ansett att ”vi” förtjänar himmelriket och ”de” förtjänar att dö! I namn av religion eller andra ideal har världen tvingats bevittna såväl korståg som inkvisition, förintelse och terrordåd. Terrorhandlingar utförs ofta av unga män, som söker en identitet, en gemenskap och en mening med livet. Inte sällan är de vilseförda av äldre män som påstår sig veta ”sanningen”. De drivs sannolikt av ett starkt grupptryck.

Gruppsammanhållning är naturligtvis inte alltid av ondo. Den kan vara nödvändig för att lösa uppgifter eller till och med för att överleva. Även inom vår Orden finns en gruppsammanhållning. De flesta av oss kan nog antas söka en identitet, en gemenskap och, om inte meningen med livet, så åtminstone meningen med frimureriet. De aktuella terrordåden kommenterades inte under kvällen, och jag gick hem med en känsla av att ett tillfälle hade gått förlorat. Vi skulle gemensamt ha kunnat reflektera över grupptryckets välsignelse och förbannelse.

Kvällen därpå var inte logekväll, men ett program på TV hade rubriken: ”Katedralerna”. Skulle det handla om medeltida föregångare till frimurare? Nej, det gjorde det inte, men det var intressant ändå. Det visade sig kommentera en del av mina funderingar. Programmet skildrade en veckas verksamhet inom den anglikanska kyrkan i och omkring katedralen i Southwark i närheten av södra landfästet av London bridge.

En fråga ställdes om Guds sanna natur. Svaret gavs: ”Gud är närvarande här och nu. Han har kanske inte ögon och öron, men han ser och hör oss. Han verkar i och genom oss. Han är inte den medeltida Gud som en del ateister utmålar. Den guden har de troende inte tillbett sedan åtminstone två hundra år tillbaka.” Min reflektion blev: Om inte ens Gud är likadan som för 200 år sedan, kan då frimureriet vara det? Förmodligen inte! Det växte fram på de brittiska öarna under slutet av 1500-talet, fick en ny dräkt i Sverige år 1800 och kan påstås behöva nyskapas varje gång vi på allvar försöker greppa vad allt egentligen går ut på.

En morgonbön i katedralen bevistades av tre personer: prästen, kyrkvaktmästaren och en besökare. Var det då inte lika bra att då ställa in bönen och ta en kopp kaffe? Nej, ansåg prästen. Dessa morgonböner har genomförts av generation efter generation. De är en del av kyrkans huvuduppgift, den som kan kallas Opus Dei (här inte använd som namnet på en organisation, utan ordagrant: ’Guds verk’). Kyrkan har även andra uppgifter, men om den slarvar med huvuduppgiften kan den lätt förlora fotfästet och glömma vad den är till för. Fler än de tre vid detta tillfälle närvarande kan ha glädje av att traditionen upprätthålls, menade prästen.

Programmet berättade också om en volontär med uppgift att välkomna besökare till katedralen och visa dem tillrätta. Han var troende muslim, vilket inte hade hindrat honom att väl lösa sina uppgifter sedan flera år tillbaka – Guds vägar är outgrundliga!

Hur är det då med våra ritualer? Det ligger som sagt ett egenvärde i att ritualerna genomförs på ständigt samma sätt – och på rätt sätt. Men, vilken är den huvuduppgift som ritualerna skall tjäna? Jag har inget bra svar på den frågan – åtminstone inte för andra än för mig själv. Förmodligen ligger den nära Opus Dei, men Orden är ju ingen kyrka, vår huvuduppgift borde vara delvis annorlunda.

Om jag ändå skall säga något om vad jag uppfattar som Ordens huvuduppgift, så tror jag att det viktigaste är att vårda gemenskapen i vårt brödraskap. Vårt frimureri kommer ju närmast från Frankrike, visserligen redan i början av 1700-talet, men parollen: Frihet, jämlikhet och broderskap myntades redan före revolutionen och borde fortfarande gälla. Jag tror inte att sanningen om oss och vår tid går att finna i ritualerna som sådan. Den ligger i vår tolkning. Frimurarorden är ingen sekt som tillhandahåller alla svar åt sina medlemmar. Däremot pekar våra ritualer i en riktning, som kan inspirera oss till att söka sanning och ljus i andra källor. Vilka de är får vi avgöra själva. Det är ett stort ansvar och en stor möjlighet.

Rune Carlsson