I samband med sammankomst i grad I, onsdagen den 8 mars, hade vi i Helios äran att få besök av förutvarande provinsialmästaren i Östgöta provinsialloge och Riddaren och kommendören med Röda korset, Lars Bergholtz, vilken var inbjuden för att hålla ett instruktionsföredrag i lärlingegraden.
Kvällen samlade ett 50-tal bröder, med besök från Halmstad, Värnamo och Stockholm.
Broder Lars har ett gediget ”curriculum vitae”(levnadslopp) inom frimureriet. Han recipierade i S:t Johanneslogen S:t Jacob år 1983 och erhöll grad X i Östgöta Provinsialloge år 1999. Efter olika ämbetsroller slutade han som ordförande mästare i S:t Jacob åren 2000-2008.
Nöjda bröder i Helios fick höra ett intressant föredrag av Lars Bergholtz.Fr v. Rolf Svensson, Per-Olof Fryelegård, Lars Bergholtz och Sven
Modigh Foto:Ulf Gustafsson.
Blev Riddare och kommendör med Röda korset 2008 och provinsialmästare hos Östgöta Provinsialloge 2008-2014. Ledamot i en mängd olika råd/styrelser. Erhöll utnämningen Riddare av Kungliga Carl den XIII:s Orden år 2017.
Ordens ursprung
Broder Lars höll ett fint föredrag kring Ordens ursprung, S:t Johanneslärlingegradens historiska framväxt samt tankar kring några skeenden i graden. Jag skall här försöka återge en del av hans föredrag.
Orden räknar , enligt lärlingegradens fundamentalstadga eller ritual, sitt ursprung från de avlägsnaste tider (c:a 950 år f.Kr.). Våra ceremonier, tecken, symboler och åtbörder vittnar alla om Ordens ålder. Ordens stiftare och Stormästare tror vi var kung Salomo (död 931 f.Kr.). Han skapade detta samfund vid samma tillfälle då han lade grunden till det präktiga tempel som han på sin fars (kung David) befallning uppförde till Guds ära.
Detta var första grunden till frimurarbrödernas samfund, som av den visaste av alla kungar blivit stiftat under namn av templets byggnadsfolk eller murarbröder. Salomo inrättade de bruk och ceremonier som var nödvändiga och lämpliga för byggnadsfolket. Han indelade dem i klasser och bestämde gränsen för varje arbetsklass. Lärlingarnas yrke bestod i att jämna till de ohuggna stenarna. De fick särskilda tecken, ord, lösen och handtag, genom vilka deras mästare kunde skilja dem från de övriga arbetarna.
Lärlingegradens historiska framväxt
Det ”moderna” frimureriet anser man har sitt ursprung i de medeltida sammanslutningarna av stenhuggare i England, Skottland, Frankrike och Tyskland. Hantverkare som bl a byggde slott och katedraler och flyttade från den ena stora arbetsplatsen till den andra och var inte anslutna till städernas hårt reglerade gillen och skrån. Därav namnet ”fria murare”. Stenhuggeriarbetena utfördes i en bygghydda, loge av det engelska ordet ”lodge”.
Lars Bergholtz talade engageret om lärlingegradens ursrung långt tillbaka i tiden.Foto:Ulf Gustafsson.
Efter att de stora byggnationerna var färdigställda i slutet av 1600-talet, valde medlemmarna i logerna att ändra verksamhetens karaktär och det s.k. operativa frimureriet övergick i ett spekulativt frimureri, där verksamheten var inriktad på ett andligt byggande.
Svenska adelsmän som var i Paris på 1720-talet blev ofta frimurare. En av de första var greve Axel Wrede-Sparre, som förde frimureriet till Sverige och recipierade sin svåger Carl Gustaf Tessin.
Tre personer som betytt mycket för det svenska frimureriets framväxt och utveckling är hertig Carl, sedermera kung Carl XIII, Carl Fredrik Eckleff och Carl Wilhelm Tornérhjelm.
Tankar kring några skeenden i lärlingegraden
Broder Lars fortsatte sitt föredrag med mer information kring lärlingegraden och dess ritual, som kommer från Frankrike, och gradens förändring till ett psykologiskt djup och ett anligt perspektiv.
Men jag stannar här i mitt reportage, då vi nu kommer in på information som rör gradens hemligheter, men vill bara konstatera att föredraget gav en mycket fin och tänkvärd information till de närvarande bröderna om några skeenden i lärlingegraden.
Tack broder Lars för att du delgav oss dina tänkvärda kunskaper om frimureriet!
Text och foto: Ulf Gustafsson.