I samarbete med seminariegruppen Folke Filbyter arrangerade S:t Johanneslogen Helios onsdagen den 14 december en sammankomst för hela fördelningen för att samtala kring frågor om frimureriets visioner, mål och strategier. Totalt kom drygt 30 bröder från såväl när som fjärran.
Tillträdande ordföranden i Barmhärtighetsdirektoriet, Per Werner, talade om frimureriet igår, idag och i morgon, där ordens visioner hänger ihop och en broder från 1795, 1895 eller 1995 skulle känna igen sig. 
Frimureriets syfte är att ge medlemskap och gemenskap för personlig utveckling i en orden som vilar på kristen grund. Svenska Frimurare Ordens vision är att verka för ett frimureri i vår tid och för framtiden – inte vara ett museiföremål. Strategiska områden är medlemsutbytet, verksamhetens finansiering, ordens profil (manligt nätverk), samhällets kännedom om ordens existens, bevarandestrategi och omsorg om äldre bröder.
Tre viktiga mål för år 2017 är:
1. Bröderna (rikt utbyte av sitt medlemskap)
2. Ritualerna
3. Lokalerna (att bibehålla och utveckla)
Per Werner berättade också om medlemsutvecklingen inom orden för år 2015. Inträde i orden gjordes av 806 st, som får anses vara en god tillströmning, men 587 st. begärde sitt utträde och 237 st. avled under året, så netto blev – 18 st. En viktig strategi för framtiden måste vara att försöka minska antalet som begär sitt utträde.
Ordförande Mästaren Tommy Sällström, S:t Johanneslogen Kronoberg i Växjö, berättade om hur trenden kunde vändas i Växjö, från inga sökande till kö idag av nya medlemmar. Hösten 2012 var det så 
illa att det vid två sammankomster inte fanns några recipienter alls. Fram till dess hade logen bjudit in till informationsmöten en söndagseftermiddag, med bildspel och information av två bröder – intresset var svalt! Vad göra? Tanken som blev var att försöka genomföra en ”vänafton”.
Vad är en vänafton? Tommy Sällström började med att skriva till alla bröderna och berätta om tanken och fråga om de hade några personer i sin vänkrets som kunde vara intresserade, därefter skickades ut en inbjudan att komma till våra lokaler en helt vanlig logekväll. Under tiden som logen genomfördes, fick den inbjudne träffa två bröder, en erfaren och en grad III broder för att få ingående information och svar på frågor. Varje inbjuden fick med sig ett kuvert med information om Orden, Caritas och en anmälningsblankett. Därefter går man till salongen, ser på sköldarna och väntar vid baren tills bröderna är färdiga med logen.
Sedan samlas alla inne i matsalen, där de inbjudna gästerna blir bjudna på maten och det är här det verkligen börja hända saker. Helt plötsligt visar det sig att flera av de inbjudna känner igen ett antal bröder – det kan vara en gammal lärare, granne, arbetskamrat. De hade inte en aning om att dessa personer var frimurare. En annan viktig del i detta är att de inbjudna får möjlighet att känna den värme och brödragemenskap som en måltid erbjuder. De får en liten känsla av hur det är att vara frimurare, utan någon insyn i våra ritualer. Efter genomförd vänafton sker en uppföljning genom att den inbjudande brodern tar kontakt och frågar hur upplevelsen av kvällen varit och om intresset att ansöka om inträde. Utfallet av denna aktivitet har varit mycket lyckosam. På de tio gånger som vänafton genomförts har det varit 54 gäster, varav 41 blivit nya medlemmar. Av dessa har bara två senare begärt utträde (på grund av familjeskäl).
Stefan Carlstedt, förutvarande Kansler i Östgöta Provinsialloge, talade om hur man kan göra för att behålla bröder som kanske är på väg att sluta som frimurare. Det är många bröder som inte går på loge och som inte går vidare i gradgivningen. Av dem finns det två kategorier:
1. Skulle kunna – men vill inte.
2. Skulle vilja – men kan inte.
Någon form av passivt medlemskap finns inte. Det gäller att identifiera de bröder som är på väg att lämna orden och att ta personlig kontakt för att få kännedom om situationen och agera därefter. Stefan gav ett antal exempel på åtgärder som kan vidtagas. Om det till exempel gäller betalningen av medlemsavgiften, finns det möjlighet att få hjälp via Caritas. Det finns också möjligheter hos de olika fördelningarna att själva fatta beslut om reducerad medlemsavgift för äldre medlemmar. Genom sitt personliga agerande har Stefan lyckats bibehålla ett antal bröder i orden (cirka 10 per år) genom att finna lösningar på betalningen av medlemsavgiften och lika många genom personliga samtal. Många bröder har goda minnen som frimurare och har en längtan att vara med livet ut.
Kvällen avslutades med gruppdiskussioner, där det kom fram tips och idéer att ta med sig hem från kvällen. Bröderna samlades till en gemensam brödramåltid, där Thomas Wändahl, tackade Helios och OM Per-Olof Fryelegård för kvällen.
Text och foto: Ulf Gustafsson