Historia omsvärmade installationen av Fredrik Lagerfelt som ny ordförande mästare för Johanneslogen S:t Jacob.
211 år efter det att hans farfarsfarfarsfarfar Israel Lagerfelt, som förste OM för logen, tog klubban i sin hand var det Fredriks tur att installera sig som OM.
Och farfarsfarfarsfarfar var ”närvarande”.
– Det här, kommer att bli så bra, du är så välkommen, sade Jonny Jonsson, deputerad mästare i S:t Jacob och en av många gratulanter.
Installationslogen var ett historisk. Det hade många av bröderna insett så därför var Johannes-salen fullsatt när installationen tog sin början.
Historisk därför att den visade på en släktkontinuitet inom det svenska frimureriet som få andra loger i Sverige kan visa upp.
Fredrik inledde med att tala om att börjat sin dag med att sprida värme på gården genom att ta lastaren och mata värmepannorna.
Nu möttes han av både fysisk värme, en fullsatt Johannes-sal blir varm, och även andlig värme i många former.
Han började med att tacka sin företrädare Gerhard Wennerström för dennes insatser som OM i logen.
I sitt installationstal berättade Fredrik Lagerfelt om både sig själv, sin familj och släktens historia.
Han berättade om den mörka vinterkväll 7 december 1807 då Israel Lagerfelt, med häst och vagn, tog sig in de 9 kilometrarna från släktgården Lagerlunda till Linköping för att öppna S:t Jacobs första loge.
Därefter har familjetraditionen fortsatt. Under S:t Jacobs första 100 år så hölls OM-klubban av en Lagerfelt i 42 år.
– Inte mindre än tio medlemmar av släkten blir medlemmar i S:t Jacob under de första 100 åren, berättade han.
Fredrik Lagerfelt blev frimurare år 2004 genom den framlidne brodern Bo Axelsson som senare blev hans ene fadder.
– Jag har dagen till ära Israels frimurarring på mig. Med hans ring på fingret känns det nästan som om han är med oss idag och om så är fallet tror jag att han, precis som jag, uppskattar den familjära kontinuiteten i vår loge.
För första gången bar också Fredrik Lagerfelt den brosch som Israel Lagerfelt en gång lät tillverka åt sig.
Fredrik Lagerfelt påpekade att han bor och verkar i den gårdsmiljö på Lagerlunda som Israel byggde upp och att han nu, som sin förfader, k0mmer att verka i den frimurarmiljö förfadern var med om att etablera.
Han berättade att Israel var glad och stolt över sina duktiga medarbetare både på gården och i logen.
– Nu är det jag som har förmånen att ha duktiga och engagerade medarbetare i min omgivning både i logen och i vårt företag och förvalta arvet efter min förfader.
Fredrik Lagerfelt tog i sitt tal upp sitt kommande arbete, där en av uppgifterna blir att få motverka den avtappning som skett av yngre bröder från Orden.
– Jag är övertygad om att det går att vända detta och glädjande nog har logens ämbetsmän och bröder goda idéer och vilja att engagera sig i frågan.
– Vi tror på fler tillfällen i och utanför logerna då vi samtalar och reflekterar över vår vandring. Att vi engagerar de nya bröderna mer aktivt med tilldelade uppgifter under samtalskvällar och vid brödramåltider.
-Våra nya bröder skall känna att de är en viktig del av en logekväll. Det får inte bara bli slentrian för våra bröder att komma till loge.
-Alla de nya bröderna skall bli sedda och uppskattade när de kommer till våra sammankomster och det är ett arbete som ALLA bröder kan hjälpa till med.
Men Fredrik talade även om de äldre bröderna.
– Att tänka på dem som av olika anledningar har svårt att komma till en loge. Det kan vara mörker halka eller att man inte vill gå ensam.
– Tänk så enkelt det är att slå en signal och säga, ikväll går vi tillsammans, eller erbjuda samåkning!
Fredrik Lagerfelt vill också bredda samarbetet med närliggande loger
-Låt oss bli flitigare att bjuda in varandra till våra logesammankomster, våra utbildningar och olika evenemang.
Talet avslutades han med att läsa den framlidne poeten och frimurarens Bo Setterlinds dikt om Brödrakedjan.
Så fylldes Johannes-salen av bröder från alla håll. På plats fanns förstås förutvarande stormästaren Anders Fahlman som alltid haft ett gott öga till Linköpingslogerna.
Fredriks släkting, Fredrik Peters, hade rest längst, ända från Malmö för att få vara med om installationen.
Frimurarkören och dess ledare Reine Eriksson underhöll genom glada sånger understundom i pianissimo. Duktige ceremonimästaren Kristofer Söderhielm höll ordning i salen och visade talang i den stundtals krångliga titulaturen när det blev dags för tal.
Det var många som ville tala till Fredrik.
Styrbjörn Enkel, som var Fredriks andre fadder, tog på sig att tala för framlidne faddern Bror Axelsson.
– Jag har lovat honom att ge dig den hälsning, han ville ge till dig denna dag.
Per-Olof Fryelegård, OM i Helios, hälsade också Fredrik hjärtligt välkommen till OMO-gruppen.
– Vi är glada över att få med dig i gruppen.
Samma varma hälsningar kom från Magnus Thorén OM i Den Gyllene Gripen och Magnus Hallberg som företrädde Den Gyllene Cirkelns OM Johan Sowa.
Och släktingen Fredrik Peters uttryckte i sitt tal sin glädje över att Fredrik axlade släkten Lagerfelts mantel.
Ordens förutvarande stormästare Anders Fahlman önskade också Fredrik all välgång och tackade även Gerhard Wennerström för dennes insatser.
Så övergick middagssorlet till ett mingelsorl och Fredrik omsvärmades av många gratulanter.
Bland dem Jonny Jonsson, deputerad mästare i S:t Jacob som uttryckte vad många tänkte och tyckte.
Han menade att det visst var intressant med Fredriks släktanknytning men att det inte var det viktigaste.
– Det är Fredrik som person och duktig ämbetsman vi uppskattar och som vi velat ha som OM. Vi vet att det kommer att bli mycket bra, ja det kommer att bli underbart!
Fredrik själv då några timmar efter installationen?
– Jag är rörd över all den värme som slagit emot mig här i logen. Det har varit en fantastisk dag.
Text och Foto: Håkan Wasén